Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: På Vasavägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är Mårten Helsing, som bör ha skrivit sin krönika i början av
1560-talet. Där gästade flyktingen sin syster Margareta och hennes
make, Joakim Brahe. I ingen av de gamla krönikorna nämnes
mer än själva detta faktum, och någon kompletterande tradition
att sätta tillit till tycktes inte finnas på orten. En vördnadsvärd
åldring på gården, som talade med en röst fjärranifrån, pekade
visserligen ut den sedvanliga underjordiska gången, i vilken han
själv i sin ungdom krupit i vasaspår, men det kanske lämpligen
kan överlåtas åt männen av facket att med seende ögon följa
honom. I varje fall skulle det här, liksom vid Räfsnäs, vara
angeläget med en arkeologisk undersökning, som kanske inte behövde
bli alltför omfattande för att ge resultat. Låg vasatidens
huvudbyggnad på samma plats som det slott som uppfördes 1628 och
brann 1913? I så fall hade den ett av de skönaste lägen man kan
tänka sig i Sörmland: rätt högt, med utsikt över sjön och — om
växtligheten på stället var likadan då som nu — omgiven av en
vildpark av frodiga träd, där de mäktiga ekarna lyfte sina lövvalv
 |
| Gösta Lundquist foto. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
