Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Waldén: Hertig Karls furstendöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utplånade. Blott ett väggfält är väl bibehållet. Man urskiljer en
kvinna, som i förstone tycks bjuda fisk på ett fat eller ur en
karott. Men så läser man inskriften: pandora, och fattar
sammanhanget. Det är alltså Pandora, den av Hefaistos skapade
första kvinnan, som Zeus sände till världen som straff för
Prometeus’ dåd, Pandora med sin ask, fylld av alla olyckor, alla
sjukdomar, allt fördärv.
Utan att pretendera på vare sig historisk eller freudiansk
forskarära skulle man inför denna bild vilja erinra om en av
1600-talshistorikern Werving nedskriven, av Geijer återberättad
episod ur hertig Karls historia. Kort före Söderköpings riksdag
1595 hade Karl en sällsam dröm: »Hertigen tyckte att han satt
till bords i Reval och en livländsk adelsman Fitinghoff den
äldre ställde för honom åtskilliga rätter. Och när locken togos
av faten, syntes uti ett av dem Sveriges vapen och i ett annat
en huvudskalle med många människoben omkring.»
Sambandet mellan denna dröm och nattliga timmar i
Kungsstugans sängkammare må lämnas därhän. Faktum är, att
Pandora finns där, och troligen har hertigen mer än en gång sett
hur hon lyfte på locket till sin ask. Den koleriske mannens
nattsömn var icke den bästa, därom vittna hans dagböcker:
tandvärk, blödningar och onda drömmar försatte honom i ett
tillstånd av skräck och ruelse, som utlöste fromma böner och
besvärjelser. Det skulle ju också gå därhän, att han efter ett
slaganfall, som för en tid berövade honom både tal- och
rörelseförmågan, skulle stå inför ständerna på Örebro slotts rikssal och med
bruten stämma trenne gånger upprepa: Gud haver straffat mig!
Var det sådana tankar, som drevo den sömnlöse att med
ångestsvetten klibbande i pannan lämna sin bädd och att hejda
sina steg framför Pandoras bild? En fri fantasi, må så vara —
men ändå: öppnade han månne det låga fönstret och lät en
hälsning från sitt land strömma in i den kvava kammaren?
Snoilsky unnade honom den hugsvalelsen. Han var den värd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
