Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Boëthius: Bergslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
användes endast den lättåtkomliga myr- och sjömalmen som gav
»myrjärn». Myrjärnsframställningen var en utpräglad hemslöjd
och hade inordnats i årscykeln av bondens arbeten. Med tiden
började bönder i järnrika trakter sälja järn liksom annan »avel».
Det sydsvenska höglandets järn fann vägen också till
kontinenten. I tidiga källor möta vi där varunamnen »Kalmarjärn» och
»Blekingejärn». Så småningom kom bergsmalm i bruk. Redan
tidigt kunde man konsten att bryta berg genom att »bränna».
Man »tillmakade» ved i stora bål och tände på. Hettan gjorde
stenen skör, så att den lätt kunde brytas lös.
När gruvbrytningen börjat hos oss är ett livligt omstritt
spörsmål. Ekonomiskt viktigare är frågan, när gruvbrytning börjat i
en skala som krävde verkliga kapitalinsatser och större
organisation. Tyskland har här visat oss vägen. Tyska företagares och
teknikers strävan att tillgodogöra sig våra mineralrikedomar erhöll
ett kraftigt stöd av konungarna och stormännen, vilka ville
öppna landet för kontinentens kultur och lockades av utsikten till
nya inkomstkällor. Säkerligen var det de ädlare metallerna, som
först fångade intresset. Man anser sig kunna spåra en betydande
inhemsk silverproduktion redan under Knut Erikssons tid, mot
1100-talets slut, då inhemsk silvermyntning plötsligt börjar. Till
denna tid vill man också numera förlägga järnbergslagens första
uppblomstring i mellersta Sverige. Det stora genombrottet följde
så hundra år senare, under Magnus Ladulås. Det var en tid av
starkt tyskt kulturinflytande. Konungen ställde naturtillgångarna
— malm, skog, vatten — till de nya företagarnas förfogande. De
befogenheter han tog i anspråk definierades sedermera av lärda
jurister som regalrätt. Andliga och världsliga stormän och tyska
köpmän skyndade att förvärva sig andelar i gruvorna. Denna
form för kapitaltillförsel skulle dock icke komma att spela
någon långvarig roll. Anledningen är att söka i smältverkens
utveckling.
Den primitiva järnframställningen var mycket enkel. Malmen
smältes i en låg, vid ugn. Så småningom började bälgar, till sist
vattendrivna, användas i »blästerugnarna». Endast en låg
värmegrad uppnåddes. På ugnens botten bildades en degig massa. Järnet
blev aldrig flytande. När »smältan» eller »blästran» var färdig,
drogs järnklumpen ut. Sedan fick man elda upp ugnen på nytt. På
grund av den låga temperaturen tog järnet icke åt sig mycket kol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
