Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några 1500-talsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kring en svensk landskyrka.
Reformationen till trots genomlevde den svenska landskyrkan
under vasatiden icke någon mer revolutionerande utveckling.
Den traditionella, från medeltiden nedärvda gestaltningen
bibehålls i stort sett oförändrad. Altarring, predikstol och bänkar
för församlingen tillkomma visserligen nu. Men den gamla
inredningen och utsmyckningen — altarskåpen, korskranken, och
kalkmålningarna — lämnas i regel orörda på sina platser. Det
gamla glider lugnt över i det nya. Traditionen är obruten och
lever på intensivt senmedeltida sätt. När man bygger nya kyrkor
eller nyinreder kyrkorummet sker detta alltjämt på det
hävdvunna sättet. En rik skrud av kalkmålningar hör fortfarande till
önskemålen, och även om Vasatiden ej lämnat en sådan
mångfald exempel på dekorativ utsmyckning av kyrkornas väggar
och valv, som århundradet dessförinnan, så stå åtminstone vissa
av kalkmålningarna från denna tid på en kvalitativt mycket
hög nivå. Så är fallet i Valö kyrka i norra Uppland. Vi möta
där ett utsökt prov på vad renässanskonsten i vårt land
förmått åstadkomma. Men detta är medeltid till sin andemening
även om färgen och formen är renässansens. Det är först den
karolinska klassicismen, som med nyttjande av den nya
inredningen, försöker ge en stramare och enhetligare interiörverkan.
Det vitkalkade kyrkorummet slår för övrigt knappast helt
igenom förr än långt fram på 1700-talet.
Så har vår svenska landskyrka såsom intet annat
byggnadsverk med obruten tradition levt vidare genom tidernas växlingar,
den fasta medelpunkten för bygdens liv. Ensam bland alla våra
olika grupper av byggnadsmonument tjänar landskyrkan från
vår historias gryningstimma än i dag samma ändamål för vilket
den byggdes. Reformationen betyder för landskyrkans uppsyn
ett nytt inslag, ett betydelsefullt sådant, men dock blott ett
inslag i den obrutna traditionen.
Den kungliga djurgården.
Ett stycke bort till vänster sitter Konungen på sin käppstol. Så
reser Hans Maj:t sig och på ett tecken från hovjägmästaren,
värden för dagen, ge sig drevkarlarna i väg. Harskramlorna smattra.
Alla stå på helspänn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
