Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Österling: I Vemmenhög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
del inte finna någon märkvärdighet. Likväl förstår jag min väns
känslor, ty i själva verket är det inte många som ha sett sjön ifråga.
Då är det mer överraskande, att inte Havgårdssjön har flera
beundrare. När man kommer västerifrån en klar dag, liknar den en
blå pärla infälld i landskapet mellan de vackert formade
kullarna. På det lilla näset som förr var en ö hittas rester av den
gamla borgen Tuvestorp, på 1300-talet ägd av Tuve Galen till
Näsbyholm. Befästningsläget bör ha varit utmärkt, men ändå
finns nu nästan ingenting kvar, och det som finns är ännu inte
undersökt. De betande hästarna flytta sig i solgasset efter
hagtornsträdens skugga, och emellanåt glimma hägrarnas vitgrå vingar i
vattenbrynet. Det finns sagor om denna plats, och i Jöns
Hagerlöfs avhandling om Grönby socken kan man läsa om den väldige
kämpen Thor som bodde på ön i gamla dagar. Denne Thor, som
förmodligen var en frände till själva Asa-Thor, kom en gång till
Norges konung och friade till hans dotter. Som villkor fordrades,
att kämpen skulle svinga sin guldhammare, vilket han också
gjorde så att den ven genom rymden och föll ned just på
Havgårdsön. Sedan Thors ätt utslocknat, förenade sig bönderna i
Börringe och Lemmeströ för att gräva upp sagans hammare.
Det lyckades också, hammaren lastades med jubel på en släde
och drogs över den frusna sjön, men på stranden stannade
hästarna fasttrollade i marken och hammaren sjönk åter.
Ett härad med sådana sjöar kan ju inte kallas enformigt. I
själva verket är Vemmenhög en provkarta på många slags natur:
från det dominerande slättlandskapet i söder kommer man snabbt
upp i den s.k. risbygden. På ett ställe träder till och med urberget
i dagen, vid Stenberget på Romeleåsen där graniten och gnejsen
plötsligt bli synliga över jordytan. Här i grannskapet av Kläggeröd
befinner man sig rätt högt över havet, högre än på själva
Romeleklint. I panoramat rulla Häckebergaskogarna bort som ett
hyende i grönt och blått, man urskiljer Lunds domkyrka och med
god sikt även Köpenhamn. Mot norr öppnar sig hela moslätten
med Linderödsåsen längst bort och Sövdesjön mitt i dalen. Det
finns ingen punkt i Skåne som ger friare utsikt åt alla håll, och
likväl får man ingen starkare känsla av stigning, ty jorden har
följt med i stora, breda vågor, och sädesaxen teckna sin gyllne
spetsbård för ögat i jämnhöjd med alla dessa fjärrbilder av
kyrktorn och ättehögar, bruksskorstenar och silomagasin.
Den som dagligen vistas på sådana backar får nog en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
