Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Österling: I Vemmenhög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders Österling
önskade vara i fred för kustbevakningen. Strandbackarna ha en
säregen stämning. Här växer blåeld, cikoria och Anchusa i
överflöd, tre tävlande blåheter, och flädern står i yppig blom kring de
gamla kalkugnarna. Men det gäller att kliva försiktigt. Nu i
krigsberedskapens och den nya kontinentalspärrens tecken är
terrängen späckad med taggtråd så långt ögat når.
VII.
Min erfarenhet är, att skånsk allmoge vanligen är föga
intresserad av sina släktförbindelser. Det förklaras väl därav, att
släktleden här så fort stupa ner i det anonymas dunkel. Även den
traditionella namngivningen, då son uppkallas efter far, kan vara
en bidragande förklaring: dessa namn sakna individuellt ansikte.
I det gamla byalaget gällde dessutom alla för en, man kände sig
som en stor familj i arbetsgemenskapen, och släktskapen blev
en underordnad faktor utom i fråga om den allra närmaste
kretsen. Min egen far var den förste som i sin krets följde
ståndscirkulationens lag, då han övergav torvan, for till seminariet och
blev lärare och tidningsman. Jag måste själv ha fått vissa
lynnesdrag i arv från släkten i Vemmenhög, men det är mig omöjligt
att säga vilka. Det enda skulle vara ett visst sinne för tingens
trevnad som jag en gång ägt och även sökl renodla i diktform —
hur främmande och onyttig en sådan sysselsättning än måste
te sig ur bondesynpunkt.
Men jag behöver bara se, hur hemmansägaren en stilla
sommarkväll är ute och går vid åkerkanten, ensam och fingrande på
axen för att känna efter om de ha den rätta mognadens tyngd.
Då tänker jag på mina förfäder i Vemmenhög, som säkert hade
det svårt och slitsamt på många sätt, men ändå även de måste ha
upplevt sådana ljusa stunder, medan säden susade omkring dem.
För att nu inte tala om den högtidliga dag, då skörden var inne
och då tröskorna satte i gång sin stora brumkör i alla slättens
gårdar. När jag för min del tänker på ordet hembygd, ser jag helst
framför mig ett bestämt kustlandskap i Vemmenhög, några
spridda gårdar med front åt Östersjön och med ett uttryck som
talar om strävsamt liv och kamp mot elementen. Jag ser också
denna bygd mörkna mot hösten och ser bladen virvla från
popplarna, medan skymningsmolnen rusa fram över vidderna som
en Odins vilda jakt. Den tid jag tillbragt i den trakten utgör ett
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
