Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björn Gottlieb: Till fjälls med tandemcykel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nästa gång vi bromsa in är det i Västerby i Rengsjö med
ståtliga knuttimrade och vinkelbyggda gårdar från 1800-talets mitt.
Byggnaderna ligga i klunga. Husen äro målade med rödfärg, som
med åren fått en mörknande, behärskad patina. Folket i gårdarna
representerar en bondearistokrati. Man är enkelt värdig men
samtidigt självmedveten i uppträdandet.
Ett stop mjölk smakar bra på den hjärtformade förstukvisten,
också den typisk för provinsens byggnadskultur, och sedan äro
vi minsann inte svårbedda att stiga in. Det är lockande att ta en
titt bakom de blyinfattade fönsterrutorna med de lustigt målade
gardinerna. Husfar, Per Persson själv, tar ledningen genom de
rymliga gemaken i Norrgården i Västerby, som tillhört samma
släkt sedan 1660, enligt vad en utredning av prästerskapet i
Rengsjö och länets hembygdsförbund fastslagit. Ägarlängden
hänger på väggen. Nuvarande ägare av Norrgården äro Per
Persson och hans bror Erik Valfrid Persson. Gamla farmor, som
ännu är i livet, visar sig heta Gölin i förnamn. Jag undrar, var
jag hört detta ålderdomligt klingande namn förut och drar mig
plötsligt till minnes Falkbergets gripande berättelse om den
svältande gamle karolinen, som var på väg hem till Jämtland
från gruvorna i Röros i Norge. Under den långa vandringen
sparade han dag för dag trots sin hunger ett brödstycke till
återseendet med sin lilla sondotter Gölin hemma på torpet. »Det
hellige Bröd»!
Huvudbyggnaden på Norrgården är uppförd 1852. Den är
sammanbyggd med nattstugan, som lär vara betydligt äldre.
Äldst är »brystun», bryggstugan, nu sommarstuga. Det rymliga
köket i huvudbyggnaden gör ett ljust, rent och trivsamt intryck
med sin vitmenade, öppna spis och barn och brödkakor i rader
på golvet, respektive i taket. En vagga på breda medar
fullständigar den trivsamma bilden. Finkammaren en trappa upp är
prydd med handmålade, oblekta tapeter, som lära ha stuckit i
ögonen på mången kringresande uppköpare av antikviteter.
Det är lördagskväll, det är dans bort i vägen, och i utförsluten
åt motsatta hållet kommer Bollnästraktens manliga ungdom
käckt susande på skinande hoj med flickan ömt tryckt mot
pakethållaren — »ilgods!» Det rungar av deras »hej» i backarna.
Både flickor och pojkar äro ett grant släkte — Sveriges framtid i
deras händer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
