Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björn Gottlieb: Till fjälls med tandemcykel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som vi i fortsättningen skola följa, framträder det första
kalfjället — Klövsjöfjällen.
Det är mjölkdags. Ur djupet klingar hela vår resas spröda
skällklocksmelodi. Kossor, tro vi, men längre upp möta vi en
flock hästar, alla med klocka om halsen.
Nu bär det strax tvärt nedför mot den mörkblåvita Ljungan i
en underbar solnedgång. Skådespelet är praktfullt. Älven forsar
fram i djärva bukter. Man tycker, att vattnet borde kastas upp på
land av farten. Skogen är tyst. Småningom öppnar sig bygden i
en leende utblick över äng och älv och fjäll — Skålan. Skåland
har det tidigare stått på vägvisaren. Skåda land? Det sagovackra
landet framför oss. På älvbredden ligga båtar till hälften
uppdragna, vattnet är spegelblankt, här går inte älven i forsar längre.
Aftonen är stilla, men kockan har blivit 19,00. T. T. börjar ur
ett öppet fönster:
— .... -ska regeringen har hos svenska regeringen inlagt en
allvarlig protest mot ....
Så sänker sig friden åter över den kristallklara fjällvärlden,
över våra jagade nerver. Vi cykla fram till Börtnan. Lika vackert
här som vid Skålan. Ljungan tar just emot Aråns tillflöde. Supé
med tunnbröd och starkost — hm, hm. Natt i utdragssoffa i
bondgård. Huset är fullt förut, värdfolket bor i fähuset. Flugor och
knott hålla till godo med de nya stekarna. Morgondopp i Ljungan
och så iväg.
En soltrött resenär kan väl knappast läska sig med en ljuvligare
syn mitt i juligasset än en klick evig snö på en skuggig fjällsida.
Vi möta den synen på bron över Arån. Vitt och blått, grönt och
brunt, det är höglandets färger. Fjället med det vattrade, breda
vita bandet av hårt packad snö besitter en magnetisk
dragningskraft, men det är långt dit. Alla avstånd bli bedrägliga i denna
klara rymd. Bara till Börtnans närmaste grannby, Härjedalens
Storsjö, är det fem mil — den ena byn ligger ju i Jämtland och
den andra i nästa landskap. — och vilka mil! Ja, hur beskriver
man egentligen en fjällväg? En smal, hård, buktande vägbana,
kortbackig, långbackig, upp- och nedförsbackig. I och för sig
verkar vägen lättkörd i denna luft, som liksom lyfter oss uppåt
vid håret. Men glöm inte att det är uppför vi ska. Förbi moras av
svarta stenblock, mossar med vresiga, förvridna stubbar och
träd, som stannat i växten. Bromsar och knott slåss om skinnen i
inbördes konkurrens med den stekande solen. Vid synranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
