Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nils Fröling: Kring Kungsleden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nils Fröling:
KRING KUNGSLEDEN
Sommaren 1940 var en dyster tid för alla Lapplandsvänner.
De västliga högfjällsområdena voro ju praktiskt taget spärrade
under hela årstiden, alla turiststationer med undantag för
Kvikkjokk voro stängda, och trafiken på de många sjölederna låg
helt nere. Det var väl också ytterst få som trotsade alla de
vedermödor vilka sålunda hotade att redan vid starten hopa sig över
vandraren, det var bara några få verkligt bitna som styrde
kosan till de ej helt förbjudna områden i det inre Lappland.
Och så undertecknad som på ämbetets vägnar hade den lyckan
att få göra en av sina inspektionsfärder över leder och stugor i
Lappland, en färd, som förresten denna gång ur
ämbetssynpunkten tedde sig särskilt inspirerande. Det är nämligen åtskilligt som
har hänt vid Kungsleden under året 1940. Men därom mera senare.
Annars var sig det mesta likt, under de strövtåg jag gjorde
längs Kungsleden från Abisko till Suorva och utmed Stora
Luleälvens sjöar. Fjälldalarna stodo gröna och blomstrande och
på grässlätterna vid Tjäktjaälven strax norr om Kaukulvaggejokk
växte Kung Karls spira i täta bestånd — som förr. Vid
passövergången mellan Alesvagge och Tjäktjavagge — på 1 150 m:s
höjd — var snön bortsmält i slutet av juli, när jag gick vägen,
vilket är rätt ovanligt.
Jag minns också rodderna över Kaitumjaure och Teusajaure,
dessa härliga, klara fjällkransade sjöar, vandringen över de
lättgångna hedarna söder om Teusajaure med de milsvida
utsikterna mot Sareks stolta fjällvärld, rasterna under vandringarna
vid de enveddoftande kaffeeldarna. Det mesta var sig likt och
så ljuvligt som alltid. Det var bara vid Vakkotavare man inte
riktigt kunde känna igen sig. Här stod nu stora delar av den
grönskande björkskogen under vatten. De allra sista årens
påbyggnad av dammen vid Suorva har höjt vattenståndet nära 8
meter. Denna döda skog ter sig nu beklämmande, men det
kommer inte att dröja så många år innan den är försvunnen och
21. stf 41. 365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1941/0367.html
