Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt första kristna århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fallet, ha vi här förteckningen på de svenska stift, som Inge
upprättade. Skara står först. Sedan följa Linköping, Tuna
(Eskilstuna), Strängnäs, Sigtuna och Aros (Västerås). Att sätta
biskopar på dessa orter det betydde också att man anvisade åt
var och en av dem ett verksamhetsområde, ett stift, omfattande
ett eller flera landskap. Biskopssätet blev först ett
missionscentrum, och med tiden blev missionsområdet ett organiserat
stift, i den mån som präster insattes, socknar ordnades och
kyrkor byggdes — en verksamhet som fortskrider genom hela
århundradet.
Ännu en viktig åtgärd vidtog Inge: han medverkade vid
upprättandet av den nordiska ärkestolen i Lund. Därom
överenskommo väl de tre konungarna på mötet i Kungahälla. Det betydde
Nordens frigörelse från beroendet av ärkebiskoparna i Bremen,
ett kyrkligt beroende som man gärna ville lösgöra sig ifrån,
emedan det kunde ha politiska konsekvenser. Det gynnsamma
ögonblicket för frigörelsen var den stora striden mellan kejsare
och påve i Henrik IV:s och Gregorius VII:s tidevarv; då var
påven villig att tillmötesgå nordiska önskningar för att vinna
bundsförvanter mot kejsaren. Inge har tydligen haft förbindelser
med Gregorius. Sina biskopar har han säkert ofta tagit
västerifrån: från England, kanske från Frankrike.
Minnen efter Inge skall man närmast söka i Västergötland.
Han skall ha bott på Ingatorp söder om Hornborgasjön och förts
till graven — förmodligen ej senare än omkring 1110 — vid
Hångers nu försvunna kyrka, där en gravhäll med ett kors ännu
ligger på ödekyrkogården. Hans stoft skall senare ha flyttats till
Varnhem. Brorsönerna Filip och Inge den yngre efterträdde
honom. »Philipus» är ett underligt namn på en svensk konung;
det torde ha sammanhang med aposteln Filippus, som
betraktades såsom Sveriges apostel. Denne hade nämligen enligt
legenden verkat i Skytien, det vill säga södra Ryssland, och detta land
sammanställdes med Sverige. Hos Snorre kallas ju Ryssland »det
stora Sverige», ett minne av de svenska vikingarnas erövringar i
österväg. Den siste av Stenkilsätten, Inge den yngre, torde ha
dött omkring 1125.
Stenkyrkornas tid i vårt land börjar omkring år 1100.
Västergötland går i spetsen. Under det föregående seklet hade man
haft träkyrkor, byggda ungefär som de norska stavkyrkorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
