Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt första kristna århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med en flock kamrater gått i kloster och blivit munk, var
medelpunkten för en religiös väckelse av dittills osedda dimensioner,
vilken gick som en löpeld över Europa. Det var i en nygrundad
orden, »cistercienserorden», i östra Frankrike Bernhard hade
inträtt. Under hans ledning utvecklades den till en av tidens
ledande andliga makter. År 1119 hade orden endast haft tolv
kloster, men vid Bernhards död 1153 hade antalet stigit till
trehundrafyrtiotre, och i Bernhards eget kloster Clairvaux var
antalet munkar och lekmannabröder sjuhundra. Också
nunnekloster grundades.
Eskil var nära vän till Bernhard, och under dessa år kommo
cistercienserna också till Nordens tre länder. Sverker, drottning
Ulvhild och biskop Gislo ha verkat för ordens införande i
Sverige. 1143 grundades de båda första klostren, Alvastra i
Östergötland och Nydala i Småland, båda i Gislos stift, det
förra vid en kungsgård, som tycks ha varit Sverkerättens
huvudsäte. Kort därefter, antagligen 1150, grundades ett tredje kloster,
Varnhem i Västergötland.
Cisterciensernas krönika, skriven i Clairvaux på 1190-talet,
har bevarat åt oss en episod från utsändandet av bröderna till
Sverige och ett par glimtar av en munkledares liv i vårt land. På
anhållan av Sveriges drottning har Bernhard utsett munkar och
lekbröder att grunda ett kloster i detta avlägsna och barbariska
land. De bedja förfärade att få slippa ett så farligt uppdrag.
Bernhard måste göra ett under för att trösta dem: han trycker
fingret mot botten av en kopparskål, som de skola medföra bland
sina mässkärl — och se: kopparkärlet visar en buckla efter fingret.
Så skola de få detta minne med sig och få tro, att Herren skall vara
med dem, på grund av Sankt Bernhards förtjänster och förböner.
Men en ung broder, Gerhard från Utrecht, låter inte trösta sig.
Han gråter och talar om sina svikna förhoppningar: världen har
han försakat för att få leva i klostrets lugn, lära av den helige,
bevaras från allt ont och omsider få vila i Clairvaux’ jord — och
nu förvisar den helige honom från sitt ansikte! Men Bernhard
tröstar honom: gå du min son och arbeta troget på Herrens åker.
Jag lovar dig i Herrens namn, att du skall få dö i Clairvaux och
här hos oss bida Herrens ankomst.
Då fattar ynglingen mod och drager åstad. I Sverige tjänar han
sig upp i graderna och blir abbot. Det talas om hans fromma och
exemplariska leverne, hans ödmjukhet, hans dygder, och huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
