Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt första kristna århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Alvastra ser man Visingsö. Det antas ha varit Karl, som
därute på ön lät bygga sig en fast borg, Näs slott, som synes ha
varit den första egentliga bostadsborgen i Sverige. Vättern har
uppslukat det mesta av den, men ännu återstå rester av ett
fyrkantigt och ett runt torn. I det förra finns ett runt välvt rum, som
bringar i tankarna vad som i ett norskt kväde säges om
Visingsöborgen: där förvarar sveakonungen sina dyrbarheter.
Men Karls och gregorianernas maktställning varade ej länge.
Den fasta visingsöborgen togs med överraskning från
västgötasidan. Karl föll där den 12 april 1167, överfallen och dräpt av
Knut Eriksson.
Ett inbördeskrig med heta strider följde och varade till 1173.
Två bröder till kung Karl, Kol och Burislev, ledde Sverkerättens
anhängare. Knut hade sitt stöd i Västergötland. Stefan verkade
en tid utomlands — i Danmark, hos påven Alexander, som nu
åter var i Italien — för Sverkersaken. Men förgäves. Knut
segrade. Sverkerkonungarna föllo. Kanske var det vid Bjälbo,
som det avgörande slag stod, varigenom Knut vann Östergötland.
Knut förde sedan en lång och fredlig regering. Han dog
sotdöden i Eriksberg i Västergötland, den 8 april 1196 — sedan tre
fjärdedels århundrade hade då alla svenska konungar dött en
våldsam död. Att upprätthålla freden i det inre i över tjugu år
var under dåtida förhållanden ett stort kraftprov. Knut vidgade
också konungamakten. Han återupptog svensk myntprägling,
som legat nere under ett helt århundrade allt sedan Anund
Jakobs tid. Han stödde de norska birkebeinarna under deras
djärva och begåvade hövding Sverre, som vann kronan år 1184
efter en hård kamp med det högkyrkliga partiet under Magnus
Erlingsson och ärkebiskop Eystein. Efter segern fick Sverre
Knuts syster Margareta till äkta.
Knut var otvivelaktigt en konung i det gamla
landskyrkoväsendets anda. Han var kyrkans vän och beskyddare, men han
gynnade icke de högkyrkliga idealen. Då och då stod han i
förbindelse med påvestolen. Han gynnade Varnhem, där han valde
sin lägerstad. Nya munkkloster av cistercienserorden grundades
dock ej, däremot flera nunnekloster. Under hans tid tillkommo
sålunda Riseberga, Askeby och Byarum, möjligen också
Gudhem — som dock kanske funnits redan i slutet på 1150-talet.
Ärkebiskop Stefan fick efter tronstridens slut förlika sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
