Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt första kristna århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverker den yngre gynnade, trogen sin ätts traditioner, de
högkyrkliga strävandena. I ett privilegiebrev för Uppsalakyrkan
från år 1200 fritar han präst från lekmäns domsrätt och
kyrkornas ägor från kunglig uppbörd (andliga frälset). Men
Sverkrarnas makt var bräcklig, och man får gå ända fram till Birger
jarl och Magnus Ladulås, innan Stefans program blev någorlunda
genomfört och kyrkan nått den ställning, som den under
återstoden av medeltiden bibehöll.
Cisterciensernas andligt ledande roll inom kyrkan hade då
övertagits av tiggarmunkarna: gråbröder, franciskaner, och
svartbröder, dominikaner. Cistercienserna i sin lantliga och
meditativa frid blevo snart rika och andligt stillastående.
Tiggarmunkarna, som gingo ut i världen i energisk aktivitet och
slogo sig ned i städerna, inledde ett nytt tidevarv i kyrkans
utveckling.
Så var fallet även på troslivets intima område. På
Broddetorpantemensalets krucifix är Kristus, som överhuvud i det romanska
tidevarvets tro, den himmelske Herren och härskaren, regerande
även på korset, en hövding, som av trogna kämpar kräver mod,
lydnad, dödsförakt. Ställ däremot de följande århundradenas
gotiska krucifix: här hänger en lidande människa på korsets
trä under den bittraste smärta. Innerlighet, ödmjukhet,
barmhärtighet göra sig nu hörda på ett nytt sätt. Julsånger till barnet
i krubban och påskhymner om smärtornas man hämta inspiration
från Franciskus: »O huvud, blodigt, sårat Av smälek höljt
och spe! O huvud, kvalt och fårat — — — — Dig ödmjukt
hälsar jag».
Tiderna ha skiftat över det svenska landet. Sekler ha gått och
generationer bäddats till vila, efter att ha odlat och byggt, kämpat
och lidit, trott och hoppats, var på sin tids vis. Men ännu äges
och odlas landet av svenska män. Och ännu ringa kyrkornas
klockor på Herrens dag, och hjärtanas böner stiga till den Gud,
som är själens tillflykt, styrka och tröst — i tjugonde århundradet
som i det tolvte — i Inges, Sverkers och Eriks, Gerhards, Stefans
och Bengt den godes århundrade, vårt första kristna sekel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
