Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: På kungsvägar genom Västergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och likväg till kyrka, ty ingen tomt får oskäras genom att lik
bärs över den, och ingen får gärda och bygga så att åkervägar och
fägator stängas. Rinner en å genom byn har man gärna fiskdamm
och kvarn vid den, men annars får man nöja sig med
handkvarnar — trälkvinna skall, sägs det, kvarn draga och ko mjölka.
Utom byn ligga först inägorna: åkrarna, som före
helgetorsdag (Kristi himmelsfärdsdag) måste vara hägnade mot okynnes
fä men efter skörden upplåtas till mulbete, och lövängarna, som
den tiden upptogo mycken jord som nu är öppen men genom
sina spridda trädgrupper ännu vittnar om att den varit äng.
Sedan kommer utmarken, där alla ha rätt till skifte, som äga tomt
i by, ett öres åker och sex lass äng. Det är bergsplatåerna och
de öppna, trädlösa falorna, där kalkhällen ofta går i dagen och
jorden är för mager att ge annat än gräs.
Inom den ramen levde man sitt liv, självstyrande och
oberoende av alla yttre skiften. Många gånger kunde det väl ändå
vara slitsamt och hårt nog, särskilt för de gifta kvinnorna, som
ofta hade »ett barn i knä och ett i kved» men ändå sitt duktiga
lass att dra. För dem var det aldrig fråga om ansvar och
självbestämmande, men i gengäld voro de så trygga i sin lilla värld
som de under så hårda tider kunde begära: bonden fick inte
ostraffat behandla sin husfru hur som helst, och att dräpa henne
var nidingsdåd, ty »hon har alltid fred till möte och mässa, hur
stor strid än må råda mellan män». Hennes ställning var inte
så dålig som man kanske tror, när man hör att hon i allmänhet
var arvlös och omyndig, ty hon ägde en tredjedel i bondens bo
och de tre marker (värdet av sex kor eller en träl), som hon
fått i morgongåva, och dem fick hon behålla, även om resten
av boet togs i mät för oguldna böter. Det fanns bara ett enda
brott som förde henne till dödsstraff, nämligen trolldom, något
som i förening med det svåraste okvädinsord hon kunde få —
beskyllningen för att vid vårdagjämningstid ha ridit på en
fållgrind med hängande hår och i en trollpackas gestalt — osökt
leder tanken till senare tiders påskkäringar och häxprocesser.
Det var ju vid vårdagjämningen som det stora Uppsalablotet
firades, och ur lagens kristna synpunkt blevo trolldom och
asadyrkan ett.
Ja, trots att man mycket sällan hör en kvinna nämnas i
historien — inte ens drottningarnas namn äro alltid kända — så
var säkert en god husfru både ärad och högt betrodd, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
