- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1942. 1100-talet /
104

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: På kungsvägar genom Västergötland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stämmer Husaby kyrka ovillkorligen till andakt och vördnad,
innan som utan. Altaret med dess relikgömma, helgonbilderna,
biskopsstolen, där många myndiga fäder presiderat, korskranket,
som på medeltiden skilde lekt och lärd, den ursprungliga
predikstolen i muren invid trimufbågen — allt har sitt att berätta.

Men mest gripande är det lilla smala kommunionsfönstret i
södra korväggen, där grova syndare, som ej fingo beträda
kyrkans grund, stående utanför väggen kunde bikta sig för
prästen och få sakrament och avlösning. Och än en gång erinrar
man sig västgötalagen: »Prästen må icke fördriva någon från
kyrkan, som biskopen icke har satt i bann.» Det fanns ett
»mindre bann», som inte var så svårt som den stora
bannlysningen: det innebar endast gudstjänstförbud men kändes säkert
tungt nog ändå. Kanske lättade den fredlöses börda något då
han stod där vid fönstret. Han kunde nog ha förföljarnas
koppel i hälarna när som helst, men prästen fick åtminstone inte
driva honom ifrån den lilla port till himmelrik som ännu stod
öppen.

Många bekännelser ha viskats över denna fönsterkarm, mycken
ångest har fått sin utlösning. Det är som om man hörde några
av den isländska Solsångens mäktiga strofer. Deras halvt kristna,
halvt hedniska språk var under 1100-talets brytningstid säkert
gängse också här:

»Alla fasor
får du ej veta
som de till Hel
hängångna lida.
Ljuva synder
skola bittert gäldas.
Alltid följer
ve på vällust.
Mäktige Fader,
härlige Son,
helige himlens Ande.
Jag beder dig,
som allting danat
oss från synden
alla skilja.»


        

Kinnekulle går mot sin bästa tid. Redan stå fågelbärsträden
som juniskyar i den mjuka, varmt lysande grönskan, och
Munkängen är en paradisvrå, där intet ljud förnims mer än det yrande
jublet från trast och gök, bofink, lövsångare och flugsnappare,
emellanåt ackompanjerat av skogsduvans melankoliska toner.
Men kring Högkullen sluter sig barrskogen så tät att man måste
gå upp i utsiktstornet för att se hur landet ligger. Sidenblå, med
krusiga vägar över djupen, förtonar Vänern som ett hav
utanför spridda skärgårdar, medan höjderna blåna alltifrån Tiveden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1942/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free