Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tor Andræ: Från Sigtuna till Gamla Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följer han sannolikt en gammal tradition, som för övrigt
fortlevat in i senaste tid. Dess dominerande läge på andra sidan den
vik, som då sköt in väster om staden, antyder att man här velat
skapa en biskopsstad, avskild från borgarnas, ett trotsigt
kyrkans fäste på nyerövrad mark. I kyrkans närhet har man kanske
börjat uppföra fasta hus för biskopen och hans folk. Aschanæus
berättar i sin beskrivning över Sigtuna, att »ther när omkring i
Kullarna synes muren och varelse efter vällige boningar».
Kyrkan var ännu på hans tid jämförelsevis väl bevarad. Vid
långhusets västra vägg funnos fyra altaren och i tornets bottenvåning
kamrar med järndörrar. »Sköne trappor» ledde upp till dess
andra våning, som sannolikt varit öppen åt kyrkan som en
loggia. Ovanför fanns »två vächtkåter och hål», två
tornkamrar vilkas fönster beskrivaren uppfattar som skottgluggar. Det
»mäkta varaktigt» uppbyggda centraltornet skildrar Aschanæus,
som själv var en bygdens son, med stolt beundran. »Alle
tornbyggiare hafwe måst bekenne at the ock sådana icke göra
kunne.» Den fasta muren, upplagd i jämna skift som av huggen
sten, har trotsat århundradens hårda medfart. Ännu i dag
behärskar den gamla domkyrkans torn med sin massiva, tvärt
avskurna fyrkant bilden av Sigtuna. Den romanska arkitekturens
slutenhet och monumentalitet ter sig kanske aldrig så
imponerande som när den som här framträder i den svenska granitens
kärva, grå allvar.
Som dörrhäll under kyrkans sydvästportal ligger en runsten
från tiden omkring 1080. Ett par årtionden måste väl ha förflutit,
innan ett gravmonument kunde tas i anspråk som
byggnadsmaterial, och grunden till S:t Per torde väl alltså ha utlagts
under 1100-talets första decennium. Ett katedralbygge, även av
så anspråkslösa mått, har under dessa tider givetvis varat
åtskilliga år. Fullt färdig stod kyrkan kanske först vid
århundradets mitt.
Gåtfull och fängslande höjer sig strax intill dominikanernas
Mariakyrka S:t Olov som den bäst bevarade av Sigtunas
ödekyrkor. Med sin tunga resning och det starkt förkortade
långhuset verkar den sluten, massiv och hoptryckt, hemlighetsfull
som en krypta. Intill södra muren har ett särskilt litet sakrarium,
som endast med ett fönster synes ha stått i förbindelse med
kyrkorummet, uppförts över en helig källa. Inför denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
