Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Blomqvist: Lund — Nordens Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smygande förtal kring den utmärkte mannen, men han har icke
velat fästa sig vid detta utan anlitar gärna abboten, då gikten
börjar bli för besvärlig. I dag vill han be om en ännu kraftigare
dekokt än förra gången. Dessutom skall han höra efter vad
abboten anser om en av hans knektar, som man tror lida av
den hemska spetälska sjukan och som sänts till abboten för
undersökning.
Samtalet i abbotens kammare gör honom inte glad. Det
förhåller sig med knekten som man hade trott, han är spetälsk.
Thord har ingenting annat att göra än att förvisa den olycklige
till de spetälskas sjukhus, Domus leprosorum, ute vid
Galgevången öster om staden. Där blir han visserligen omhändertagen
av fromma vårdare, och för hans syndiga själs tarv finnes
evangelisten Johannes kyrka vid sjukhuset, men Thord känner ett djupt
medlidande med sin trogne knekt: nu dömd att för hela sitt
återstående liv vistas i denna boning för de av samhället utstötta.
Sedan abboten utlovat ett bra medel mot gikten, fortsätter
Thord med sitt följe. På ett litet sträte längs norra sidan av S:t
Stefans kyrkogård når han torggatan och ser där med
tillfredsställelse, att förberedelserna för marknaden gå sin gilla gång.
Efter en kort stund försvinner han med sina följeslagare in i
porten till den kunglige prefektens gård strax söder om S:t
Laurentius kyrkogård.
Samma eftermiddag färdas en annan ryttartrupp genom Fjelie
bygata i sakta mak mot Lund. De bönder, som se följet komma,
dra sig bakom fähusens hörnstolpar och bekika nyfiket men
utan entusiasm de förbifarande. I den främste ryttaren
igenkänna de nämligen Danmarks ärkebiskop, Absalon, och den
mannen är icke älskad av Skånes bönder. Ännu ha de i minne
sitt blodiga nederlag vid Dysiebro år 1181.
Absalon är vid det här laget i sextiofemårsåldern men hela
gestalten präglas fortfarande av en kraft och myndighet över
vanliga mått. Han ger intryck av gammal obruten vikingahövding.
Under sitt långa liv har han varit nästan lika mycket krigare
som prelat. Alltsedan han år 1158 vid trettio års ålder blev biskop
i Roskilde, har han under så gott som varje sommar i väl femton
år i spetsen för sina krigare med svärdet bekämpat de vilda
venderna, kristnat dem och gjort slut på deras härjningar i det danska
landet. Ärkebiskopsstolen i Lund har han innehaft sedan 1177.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
