Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andreas Lindblom: En liten gosse upplever 1100-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gubben Niklas var sängliggande och mycket sjuk. Jonathan fick
som vanligt bära en kruka med sagosoppa till fattighuset och
hjälpa sin mamma att sjunga för den döende som låg i
augustihettan i stora rummet bland alla de andra hjonen. Den svarta
katten tronade som alltid på sängtäcket. Ett par dagar senare
sade mamma att Niklas nu kommit till Gud i himmelen. Men
jungfrurna sade att de inte trodde det, för det sista han gjorde
var att han med händerna strypte den svarta katten! Han ville
»göra å mä na» så att inte de andra hjonen skulle kunna vara
elaka mot henne.
Sommaren led mot sitt slut. Två händelser från dessa veckor
har stannat i Jonathans minne, den ena liten och den andra
stor, låt vara att på den tiden skillnaden i proportioner inte
var så märkbar. När rågen var bärgad hölls i prästgården det
sedvanliga storkalaset för sockenborna. En fatal händelse
inträffade. Isbaljan där glassen skulle frysas stod som vanligt i
kyrkkällaren. På något oförklarligt sätt hade det för frysningen
nödvändiga saltet råkat tränga in i glassformarna och all glassen
blev förstörd och den farliga situationen kunde räddas endast tack
vare kompottburkarna i handkammaren. Det var bra ledsamt
för prostinnan, förvisso också för lille Jonathan, men dock en
övergående prövning. Några dagar senare kom äldsta syster hem.
Hon var sjuksköterska och hade överansträngt sig. Hon var blek
och eländig och fick genast intaga sängen. En morgon ett par
veckor senare samlades alla i sjukrummet utom Jonathan som
var minst och som därför fick tillsägelse att vänta utanför. Det
var en stilla solig dag. Han satt och tänkte på klostret som
vanligt. När han kallades in stod fönstren vidöppna mot kyrkans
gavel. Alla grät och de sade att stora syster var död.
Kyrkkällaren som varit utgångspunkten för Jonathans
forskningar blev nu hastigt utrymd och föremål för ivrigt arbete.
Kusken spikade upp träribbor och gjorde som en stor bur och
lakan spändes på insidan och i taket så att de sotiga bjälkarna
alldeles försvann. Förskräckligt mycket granris lades på golvet.
Där ställde man systers svarta kista på två bockar mellan
blommande agapanthus och med locket öppet. Ty alla sockenborna
skulle se den döda.
Det var för Jonathan sommarens sista minne från kyrkan.
Ett par dar senare körde vursten fram med hästarna Cæsar och
Ajax. Jonathan och hans bröder for som vanligt in till skolan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
