Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Adolf Schück: Sankt Eriks minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adolf Schück:
SANKT ERIKS MINNE
Den första historiska källskrift, som har något att förtälja om Sankt
Eriks liv och eftermäle är en i Västergötland, troligen ett 80-tal år efter
hans död upptecknad konungalängd.
»Den tolfte var Erik konung. I en olycklig stund blev han hastigt
avdagatagen. Han gjorde ständigt goda gärningar, medan han levde, och
Gud gav honom god lön därför. Nu är hans själ i ro med Gud och hans
helgon, och hans ben vila i Uppsala och hava där sett och uppenbarat
många fagra järtecken med Guds nåd.»
Allt vad vi få veta om Sveriges nationalhelgon är att han efterträtt
Sverker den äldre, gjort sig känd som en god konung, sedermera
plötsligt bragts om livet och att många underverk skett vid hans grav i
Uppsala. Sistnämnda upplysning tyder på att hans kvarlevor tidigt
varit föremål för religiös kult, vilket bestyrkes av en anteckning i ett
kalendarium från Vallentuna kyrka i Uppland. Denna märkliga
handskrift, som tillkom redan 1198, har för den 18 maj en anteckning om att
detta datum är en kyrklig festdag till åminnelse av konung Eriks död.
Huruvida kulten av Sankt Erik vid denna tid inskränkt sig till
Uppland eller haft en vidsträcktare omfattning, veta vi icke. Ett mycket
omdebatterat påvebrev från 1170-talet, vilket fördömer en inom det
svenska riket förekommande kult av »en man, som blivit död under
dryckeslag och rus», har av vissa forskare tagits till intäkt på en då
florerande kult av Sankt Erik. I kampen mellan de sverkerska och erikska
ätterna skulle den avlidne konungens minne ha begagnats av
propagandan. Den förra ättens anhängare skulle hos påven ha nedsvärtat
konung Eriks rykte, som redan börjat omstrålas av helgonglorians glans
vid den tidpunkt, då hans son Knut sökte återerövra faderns rike. Det
torde emellertid vara omöjligt att fastslå, att den i påvebrevet
omnämnda kulten gällt Sankt Erik. I Norden förekom då en tämligen
vildvuxen kult av olika lokalhelgon, av vilka flera sedermera blivit helt
förgätna.
Allt det som eljest berättas om Erik den heliges liv i historiska
framställningar — om hans konungaval, hans lagstiftande och rättsskipande
verksamhet, hans fromhet och färdigbyggande av Gamla Uppsala
domkyrka, korståg till Finland och hans död vid den danske prinsens
Magnus Henriksson överfall mot Trefaldighetskyrkan i Östra Aros — allt
detta är hämtat ur en troligen på 1270-talet författad legend. I vad
mån denna kan anses vara tillförlitlig i sina uppgifter är ett mycket
omdiskuterat problem. Det kan icke bestridas att legenden företer en
mängd schablonmässiga drag, men detta utesluter givetvis icke att vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:28 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1942/0209.html
