Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Schück: Sankt Eriks minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färden till »Gamla Uppsala för att i kyrkan där förrätta böner och
ceremonier. Och dit har fordom fört en stenlagd väg, som man kallat S:t
Eriks gata.» Ligger det icke nära till hands att antaga, att »Eriksgatan»,
benämningen av de medeltida konungarnas rundfärd genom rikets
huvudprovinser efter konungavalet på Mora äng, fått sitt namn efter
Sankt Erik? Huruvida denna tolkning, som gjordes redan på 1600-talet,
kan vara riktig är ett intrikat filologiskt spörsmål. Så mycket är
oomtvistat, att själva sedvänjan — att den nytillträdande konungen skulle
rida runt riket och hyllas av de olika landstingen — fanns redan före
Erik den heliges tid. Men ej heller kan det fastställas om själva ordet
»Eriksgata» är äldre än 1200-talets slut.
Sankt Eriksrelikerna ha troligen fyllt en viss funktion vid
folkungatidens konungaval. I den på 1340-talet utarbetade landslagen, skulle
den på Mora äng valde konungen svära sin ed på evangelieboken och på
relikerna under åkallande av »Jungfru Maria och S:t Erik konung och
alla helgon och helgedomar han håller handen på». Kanske detta kan
tolkas som att Sankt Eriksskrinet burits ut till valakterna på Mora äng?
I tider av svåra hemsökelser kommo de undergörande relikerna i
Uppsala att helt självfallet bli föremål för en allt intensivare kult. År
1359 rasade pest i Norden, bland dess offer märktes den svenske
tronföljaren Erik Magnusson och hans familj. En uppgift finnes från detta
år, att man velat avvärja pestens härjningar genom en högtidlig
procession. Härvidlag befanns emellertid skrinet vara i så bristfälligt skick,
att det måste undergå reparation. Detta första kända Sankt Eriks skrin
har tydligen icke varit tillräckligt hållfast för att tåla vid de årliga
processionerna över Uppsalaslätten eller också har det ansetts vara alltför
anspråkslöst eller ålderdomligt. Då Sverige efter ett halvt sekels
orostillstånd omsider upplevde en längre fredsperiod, uppdrogs 1405 åt
Lambert Guldsmed i Stockholm att åstadkomma ett nytt helgonskrin.
Mäster Lambert torde ha varit sysselsatt med detta arbete ej mindre än ett
tiotal år och bevarade räkningar tyda på att högst betydande belopp
utanordnats härför.
Från och med 1300-talets senare hälft har Sankt Erik även fått en
ny funktion som Stockholms skyddspatron. Nutidens svenskar associera
också Sankt Eriks bild främst med rikshuvudstadens sigill. Johannes
Messenius ansåg, att helgonkonungen alltsedan stadens grundande varit
dess skyddspatron. Birger Jarl hade upphöjt Stockholm till huvudstad och
»til sköldemärka den by gav
ansiktet sankt Erick av,
som var Sveriges rikes patron,
med långt hår, det har en gullkron».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
