Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Schück: Sankt Eriks minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att kasta Sankt Eriks skrin i smältdegeln. Det påstås att han flyttat
helgonskrinet med relikerna från domkyrkan till sitt nybyggda slott i
Uppsala. Hans son Johan III, som hade mera känsla för våra nationella
minnesmärken, är den siste monark, som ägnat Sankt Erik ett
personligt intresse. Det föreligger visserligen en uppgift om att han lät
nedsmälta helgonskrinet för att få sold till sina skotska legoknektar, men
troligen föranleddes denna åtgärd av att han ansåg detsamma allt för
otidsenligt. 1574 uppdrog nämligen den konstälskande monarken åt
guldsmeden Hans Rosenfeldt att tillverka ett nytt skrin, varpå denne
arbetade i sex år med biträde av andra konsthantverkare. Redan innan
skrinet var färdigt hade själva relikerna återförts till domkyrkan. Där
placerades sedan silverskrinet i högkoret under en vacker gravbyggnad
i marmor, som utförts av en nederländsk konstnär, Willem Boy.
Det bör i detta sammanhang anmärkas att Sankt Eriks skrin
ingalunda kommer till sin rätt genom sin nuvarande, alldeles omotiverade
placering. Det vackra silverskrinet döljes av två järnomhöljen, varför
man blott kan uppfatta en skymt av Johan III:s vackra renässansskrin.
Det borde vara mera angeläget för Uppsala domkyrka att åstadkomma
en kopia av Willem Boys vackra marmorskrank kring helgonskrinet,
än att bygga kvasigotiska dopkapell och sångläktare av tvivelaktigt
konstnärligt värde!
Betyder Sankt Erik något för nutidens Sverige? Vill vi vara uppriktiga,
måste vi tillstå att så icke är fallet. De enda som ihågkomma hans
dödsdag äro Sveriges fåtaliga katoliker, som då bruka vallfärda till
Uppsaladomen. Där intar bland de många historiska minnesmärkena
otvivelaktigt Gustav Vasas imponerande gravmonument den dominerande platsen
för senare tiders svenskar. Huru mycket mera vet man icke om den
store riksbyggmästarens liv och gärning än om medeltidens
helgonkonungs! Sankt Erik lever endast kvar i sin egenskap av Stockholms
vapenbild, men det är tillräckligt för att han icke skall bli alldeles
förgäten.
I ett avseende har Sankt Erik måhända en symbolisk betydelse för
nutidens Sverige. Legenden berättar att han gjorde ett korståg till
Finland — och ingen anledning finns att betvivla denna uppgift. Med rätt
eller orätt har den traditionella historieuppfattningen framställt honom
som den, vilken begynte de finska stammarnas kristnande och som
grundade det svenska väldet i deras land. För såväl det svenska som
det finska folket har detta betytt en ödesgemenskap i nära
sexhundrafemtio år. Denna känsla av inbördes samhörighet har fortlevat efter
1809 års skilsmässa och i våra dagar fått en allt djupare innebörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
