Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. Lundqvist: En tur på en svensk insjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stilla och klart, som en spegel, och representerade uti sig en
concav himmel, med strödda måln och en glimmande sol, som
låg midt emot den öfre; men in emot stranderna framviste det
en skön skog med up och nedvända trän. Fiskarna, som hoppade,
blänkte i vattenbrynen och änderna rodde på vatnet. Alt detta
var så härligt, at jag vet intet, som dervid förliknas kan.»
Låt oss då se, hur en sådan där sjö tar sig ut vid närmare
granskning. Stora delar av sjöns omgivningar utgöras i regel av
vidsträckta åkrar. Dessa nå dock mera sällan ända fram till sjön:
en smal bård av alar och andra lövträd utgör ofta gränsen mellan
åker och sjö. I svackor, som ligga endast obetydligt över
vattenytan kan man finna kärrmarker av olika typer: starrkärr,
sidvallsängar eller lövkärr. De sista äro ofta alkärr, vilka i sin mest
extrema form under högvattentid kunna ge ett egenartat intryck.
Rutger Sernander har från ett besök i ett sådant lämnat denna
stämningsbild: »Det är som i en annan värld vi nu kommit in.
Allt är så högtidligt stilla och tyst. Växtvärlden är ej särskilt
artrik, men dess bestånd nästan tropiskt yppiga. Vattnet och skogen
smälta samman till enheter, vilka kanske ha sina närmaste
motsvarigheter i Floridas sumpcypresskogar.» Och sannerligen det
hela ter sig exotiskt: Från högt upplyftade rotpartier höja sig
alarna som höga kolonner speglande sig i det mer än fotsdjupa
vattnet. Detta skimrar i gulgrönt av mikroskopiska alger, vilka
med en tät hinna överdrager dess yta.
En motsats till kärrsänkorna utgöra bergstränderna. De höja
sig över omgivningen och möjliggöra en bättre översikt över sjön.
Vi gå upp på en sådan knalle och ta en hastig överblick över
terrängen. Man finner genast, att utanför vissa delar av
stränderna är vegetationen synnerligen kraftig, utanför andra är den
däremot obetydlig. Detta beror till icke ringa del på, i vilken grad
stranden bearbetas av bränningarna, ett begrepp som kanske
förefaller pretentiöst i en insjö. Inom vikar och andra delar av
sjön, vilka vanligtvis ligga i lä för vinden kan vegetationen
ostört utvecklas under förutsättning att bottnen inte är bråddjup.
Den bästa bilden av hur vegetationen fördelar sig få vi från
luften: vi se då, att stranden omgives av bälten eller bårder av
relativt homogen beskaffenhet. Däremot är försöket att från land
få ett tvärsnitt genom dessa bälten inte det lättaste.
Redan i sjöns närhet komma vi på intressanta ting. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
