Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. Lundqvist: En tur på en svensk insjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland vattenväxterna en bit under ytan har vattenspindeln
sitt bo: en »gasklocka» stagad av fina trådar. Den fylls med
luften som vidhäftad spindelns håriga bakkropp föres ned
från ytan. Överst ses en skräddare springande på vattnet.
Boktryckare». Vidare heter det: »Korgar, Mattor, Simkuddar kunna
ock däraf göras».
En annan växt, som man på vissa håll kan påträffa, är kalmus.
Den har breda, platta, något krusiga blad; på kanten av en
bladliknande meterhög stängel sitter den oskaftade blomställningen
som en nära decimeterlång grön korv. Växten infördes till Wien
från Sydkina 1547 och spred sig därifrån via slottens,
adelsgodsens och klostrens dammar över Europa. Det är därför endast
naturligt, att den i Sverige liksom adelsmännen och kräftorna
bara går till Dalälven. Kalmusroten användes förr som medicin:
»Berömmes som magstyrkande och brukas att tugga på under
smittosamma sjukdomar». Och av ett visst intresse i dessa
ransoneringstider är uppgiften, att den kan användas i stället för
utländska kryddor.
Utanför vassarna kommer ett bälte av »flytbladsväxter». Dit
höra näckrosor, gäddnate och grodpilört för att nämna några av de
vanligaste. På sina håll ligga bladen så tätt, att de bilda ett riktigt
tak på vattnet. Här kunna vi finna åtskilliga roliga detaljer.
Näckrosbladen till exempel äro ofta täckta av bruna slingrande
strimmor. De ha gjorts av »bladminerande» insekter eller rättare
sagt av deras larver, vilka ligga som svarta risgryn på bladen.
På vattenytan springa de långbenta vattenlöparna eller
skräddarna som de allmänt kallas. De leva av döda eller döende
insekter och kunna därför sägas vara vattenytans schakaler. Man
förvånar sig kanske över, att de inte bli våta och få svårt att röra
sig på vattnet. Men se vi närmare efter, upptäcka vi, att de på
undersidan äro tätt klädda med korta hår, vilka bland annat tack
vare vattnets ytspänning hålla vattnet från kroppen.
Till ytans vanligaste insekter höra också vattenvirvlarna, de
mörkblåa skalbaggar, som cirkla omkring i stora flockar.
Vattenvirveln liknar på många sätt en båt: kroppen är överdragen av
olja och försedd med en köl, benen med undantag av främsta
paret äro som korta åror. Denna insekt springer ej uppe på utan
i själva vattenytan, så att halva kroppen ligger nere i vattnet.
Ögat har därför fått en ovanlig utbildning; det är nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
