Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. Lundqvist: En tur på en svensk insjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en del långa natearter och några glesa vasstrån. Det kan även
hända, att vi på bottnen finner ett decimeterhögt, grovt gräs, som
växer i små styva tuvor. Men det är inget gräs, det är i stället en
vattenormbunke, som kallas braxenmat eller braxengräs.
Namnet har den därför att braxen, som bl. a. lever av diverse djur i
bottnen, under bökandet efter dessa rotar upp växten. Det har i
folkmun blivit: »Då Braxengräset uppflyter från djupet leker
Braxen». Enligt gamla märken inträffar det när »Häggen
blommar och Enen röker», som Linné formulerar det.
Till de djur som många fiskar äta höra också husmaskarna.
Vi finna dem ofta både i sjöar, diken, åar och på andra ställen.
De äro larverna av vissa insekter, främst de vanliga laxmyggorna,
och ha mycket tunn hud. De bo därför i rörformiga »hus» av
mycket olika konstruktion, vilka kunna bli ett par centimeter
långa och som sammanfogas med avsöndringar från en
spinnkörtel utmynnande på larvens underläpp. Husen kunna bestå
av bladdelar, småpinnar, barr, småsnäckor, sandkorn och
liknande. Fiskarna sluka nu rubb och stubb, sedan får magen
sortera fångsten i ätligt och oätligt.
Här ser man kanske de glesa vasstråna sakta vaja, det är
»gammelgäddan i Vassviken» som står och solar sig och då och
då med ett lätt stjärtslag halkar iväg en liten bit. Kroppen är
jämnbred och av en annan form än de flesta fiskars. En
undersökning har visat, att, oaktat fiskarna ha ganska olika
kroppsform, största tvärsektionen alltid ligger på cirka 36 procent av
längden framifrån räknat. Avvikelserna från detta värde falla
inom 2 procent. Där ha vi alltså ett uttryck för den mest
fulländade strömlinjeformen, vilket borde kunna tjäna som anvisning för
båtbyggare och liknande konstruktörer.
Färgen på gäddan, för att återgå dit, skiftar i svartgrönt med
mässingsgula band; i synen ser hon ut som en gammal elak käring.
Många slags djur, även av närmsta släkten, har fått känna på
hennes fruktansvärda tandgarnityr. Man förstår därför så väl,
att »mörten Silfverling» lovade ställa till ett stort kalas den dagen
hon försvann ur sjön.
Närmast land finner man ofta en del snäckor på block och
stenar. En cirka 3 centimeter stor och iögonfallande sådan är
sumpsnäckan. Den andas med lungor och kan stänga till
skalöppningen med ett lock på foten. Av dess utseende ger Linné en
bild sålunda: »När djuret sätter hufwudet ut ur skalet, ser det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
