Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Thaning: Semestercyklister på cykelsemester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folk; unga pojkar och flickor som kröpo fram ur gransnåren,
hoppade över landsvägsdikena, drogo fram sina cyklar och åkte
iväg, alla åt samma håll som vi. »Det måste vara någon
badstrand i närheten», sade min fru, men inte kunde väl en
badstrand åstadkomma folkvandringar här uppe i Bergslagen där
sjöarna ligga och trängas med varandra.
Nå, så fortsatte vi. Ömsom åkande, ömsom gående, mest det
senare, och ständigt passerade nya skaror av bygdens ungdomar
förbi på sina cyklar. »Akta er för stupet, det är säkrast att gå
nedför där», skrek någon till oss. Men innan vi hunno fråga var
det låg någonstans var han förbi oss. Nåja, vi skulle nog akta
oss för stupet. Vi skulle ordentligt hålla oss på vägen, resonerade
vi och forcerade ett nytt backkrön. Då sågo vi stupet. Detta var
belöningen för sex kilometers uppförbacke. Utförsbacken var
väl knappt mer än en kilometer lång, men den var brant,
mycket brant. Vi ledde cyklarna nedför backen. Så kan det gå,
när man färdas i ett storkuperat rutplatålandskap.
Förklaringen till den stora folkvandring vi bevittnat mötte oss
i Siggebohyttan, där årets bygdeting gick av stapeln med pukor
och trumpeter. Så gott det lät sig göra i folkvimlet beskådade vi
den gamla, traditionsrika bergsmansgården utan och innan.
Kryssande mellan skjutbanans Scylla och dansbanans
Charybdis uppnådde vi dock åter våra cyklar och fortsatte färden förbi
Öskevik och upp efter Rastälven fram till Nyhyttan, där en viss
stelhet i benen började protestera mot all vidare framfart den kvällen.
Nästa dag bjöd på en angenäm färd, ty himlen behagade vara
nådig och vår väg gick till största delen utmed sjöar och
vattendrag, vilket innebar det dubbla behaget av obegränsad tillgång
på badvatten och måttligt backiga vägar. Vi cyklade över
Grythyttan, tittade på de halvt raserade anläggningarna vid
Saxåhyttan och på den moderna malmbrytningen vid Persbergs
gruvfält. Vårt nattkvarter funno vi i Filipstad. Nöjda och glada
gingo vi tidigt till sängs och stego tidigt upp på morgonen för att
följa med ett okristligt tidigt tåg upp till Hagfors.
Denna dag bröt augustivädret ut på allvar. Det var bistert
kallt, det såg jag på mina knäskålar, som började anta en
knottrigt gredelin färg. Shortsen visade tydligt sin begränsning. Vårt
godståg slamrade emellertid iväg utan att fästa något avseende
vid väderleken, det gick oförtrutet uppför backe och nedför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
