Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Thaning: Semestercyklister på cykelsemester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inte kunde man just göra någon litterär forskningsfärd
utefter Klarälven, men man kunde titta på de vackra kyrkorna i
Ekshärad och Norra Ny och förundras inför de smidda
gravkorsen på kyrkogården i Ekshärad, och det var ju alltid något,
tyckte vi, där vi sutto på en strandbank nedanför Värnäs by
och räknade timmerstockarna, som flöto förbi. Vi hade kommit
tidigt till vandrarhemmet i Värnäs och därmed också fått
förmånen att kräset prova ut vilka sängplatser, vi ville ha. Och
när vi valt tills vi inte kunde välja någon bättre, gingo vi ut på
en promenad.
Det kom flera gäster till vandrarhemmet under eftermiddagens
lopp. Alla kommo de från Dalarna på den sugande vägen genom
Tiomilaskogen. Vi skulle över till Dalarna i motsatt riktning,
men vi ville gärna se något mer av Klarälven, innan vi gåvo oss
iväg in i skogarna. Av kartorna att döma, fanns det i så fall
ingen annan möjlighet än att vända tillbaka till Värnäs, när vi
cyklat så långt norrut vi ville, men det tilltalade oss inte alls.
Vi ville ha en väg över till Västerdalälven längre norrut, och
anställde efterforskningar för att finna en sådan väg. Och härvid
kom det i dagen, att gränsskogarna mellan Värmland och
Dalarna inte alls voro så väglösa som kartorna trodde, framför allt
tack vare flottningsföreningarnas behov av basvägar. De flesta
skogsvägarna slutade naturligtvis blint vid någon sjö inne i
obygden, men det fanns en som såg ut att kunna föra oss fram
så nära dalagränsen, att vi bara skulle behöva leda cyklarna
ett par kilometer på en stig för att fånga upp en ny väg, som
kom oss till mötes från dalasidan.
Och på denna väg befinna vi oss nu. Vi ha åkt buss i hällande
regn upp till Sysslebäck och åter genomlidit en håglös dag. Vi
ha upplevt vår första uppförsbacke på vägen uppför Klarälven,
det var alldeles efter Klarabro, och nu stå vi och beskåda
Digerfallet, det högsta vattenfallet i Värmland. Strax bortom
Brattmon hade vi tagit av till höger på en smal bilväg och efter
ett par kilometer nått fram till Tåsan, ett av Klarälvens
biflöden. Nu gladde vi oss åt det regn som kommit, ty
kraftverksturbinen hade fått nog och överskottsvattnet skummade i
den smala klippskrevan som om det vore vårflod.
Tålmodiga och försynta människor, som med jämnmod och
småleenden funnit sig i allsköns motigheter, få understundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
