Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Thaning: Semestercyklister på cykelsemester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortsätter i en cykelstig, som går norrut till Stavåsnäs norr om
Tisjön och träffar där landsvägen Limedsforsen—Rörbäcksnäs.
Vi togo vägen till höger mot sydöst och följde krönet av en
rullstensås, där tallskogen växte rak och vacker.
Enligt de uppgifter vi hade inhämtat, skulle här blott finnas
en cykelstig, men vi mötte en bilväg. Nå nöjet var snart slut,
ty vägen var ännu inte färdig, den var bara schaktad, och
alltför lös för att tillåta cykelåkning. Då och då träffade vi på
vägarbetarlag, som höllo på med att jämna till krönet på åsen,
som var den elegantaste naturvuxna vägbank jag någonsin sett.
Om en månads tid skulle vägen vara vältad och klar försäkrade
vägbyggarna oss, men vad nyttade det oss nu. Vi måste leda
cyklarna i gruset. Det var 8 kilometer ner till Grötvalldammen,
där vägen slutade och vi skulle ta oss över till Dalarna. Vi
räknade kilometrarna.
Fram på eftermiddagen började molnen färgas svarta i
underkanten, och som stora slagskepp gingo de i formationer så lågt
över myrarna, att de kunde ha fastnat i torrfurorna. Och över
myrarna gick vår stig på hala spänger, som ibland döko under
det sakta rinnande vattnet i sänkorna. Det hade kommit ner
ordentligt med regn häruppe på höjderna, och ett par gånger
fingo vi ta av oss strumpor och skor och försiktigt vada fram i
knädjupt vatten. Snart kommo vi emellertid upp på
moränkullar, vi passerade gränsen, en bred skogsgata, och nådde
efter en god stunds slit i en stenig uppförsbacke vårt mål för
dagen, Gräsbrickans fäbodar.
I Flygar Jon Jonssons fäbod blevo vi gästfritt mottagna av
husets dotter, som skötte djuren häruppe i fäboden under
sommaren. Vi bjödos på kaffe och på »flöitgröt», gräddgröt
vars ingredienser bestodo av tjock grädde, smör och vetemjöl
— tänk i dessa tider — och sovo snart som lyckliga barn, vilka
lekt sig trötta i solskenet. Nästa morgon då solen lyste in mellan
humlerankorna, som växte framför kammarfönstret, väcktes
vi med en rykande kaffebricka. Då hade fröken Jonsson redan
varit uppe och mjölkat, och nu frågade hon om vi ville se på
när alla kreaturen släpptes ut. Det ville vi.
Och ute i den klara, litet frostskarpa morgonen hördes
klangen av klockor närma sig från alla håll och blanda sig med
kullornas långt utdragna locktoner. De vita kullkorna rörde
sig eftertänksamt framåt fägatan och med dem trängdes de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
