Svenska Turistföreningens årsskrift / 1942. 1100-talet / 319 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigvard Malmberg: Granit och pansar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gösta Lundquist foto.

Inne i däldernas ljusa grönska resa sig de nyuppförda barackerna.

Vågar vi gå så långt vi förmår tillbaka i tiden, känner vi oss
i en nattlig timme kanske frestade att i denna bygds sällsamma
dragningskraft skönja en vädjan från vårt innersta, en ton ur
det omedvetna. Så som havsbandet nu ser ut, en rymdväldig
enhet av land och hav, svept i blått sommardis eller ödsligt
vintermörker, fyllt av förstenade urtidsdjur och skummande
brott, så steg svearnas land en gång ur det jökelgrå vattensvallet
och spände ut sitt bröst till ett befriat andedrag efter istidens
järngrepp. Förkrympta växte träden i moränmarken, men
lerslätterna började ge skördar, och folket kämpade sig fram. Så
var vi en gång alla kustbyggare; och måhända rörs just därför
de finaste strängarna i vårt inre av de bilder och ljud som
strömmar över oss i öarnas värld. Eller är det en tillfällighet att den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>