Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigvard Malmberg: Granit och pansar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redogör för ådornas hjälpsamhet, om ungarna skulle bli
övergivna. »I våras såg dom en ejderhona som tagit hand om 52
ungar», säger han. Det är andra intressen än i stan! Pratet går
vidare, skämtet haglar. »Nä, får vi inte käk snart?»
Ljum och stor ligger kvällen över skärgårdsstaden. Gattet
utanför vimlar av båtar, ty här är eskortplats. Grova örlogsmän med
måsar runtomkring, tomma handelsfartyg med de röda bukarna
synliga, smidiga minsvepare, armerade fiskekuttrar med höga
överreden, alla har de ankrat upp för natten. Barkasser och
slupar glider av och an mellan fallrep och kajer, permittentbåtar
puttrar in. Nyputsade och finriggade går sjömännen i land.
Konditoriet lockar med både slätprick och kvastprick på
grinden till trädgårdsserveringen, därinne blir det snart fullt. De
som har sedlar i plånboken äter middag på hotellet, kommer ut
mätta och glada, drar skrattande gata upp och gata ned.
Polisvakten är fördubblad. Och visst blir det nojs och stoj på sina
håll, men de gamla »coopverdie-capitainerne», som sover under
låga hällar på den grönskande kyrkogården mitt i stadsvimlet,
tar säkert inte illa upp . . . de gick själva i land och kysste
flickor i livets vår.
Unga skönheter skyndar förbi i klänningar som lyser som
blombuketter genom dunklet. Borta från parken lockar
dansmusiken. Valser och sjömansbitar, gamla slagnummer och nya
modetoner, det skulle vara enkel och färglös underhållning i
dagsljus, men ack, sommarkvällens stämning gör underverk!
När pianots klanger gungar fram över den rödskimrande, svagt
oroliga vattenytan och leker med sitt mjuka eko mot
badklipporna, ler även de gamla i mjugg. Flickorna har önsketider, en
pojke på vart finger. För stadgade landstormare med annan
mantalsskrivning gäller det att se opp, så att inte familjefriden
äventyras; den långe korpralen därborta har gjort klokt som
skickat efter både frun och lilltösen och håller dem
inackorderade här hela sommaren. Ibland hörs på avstånd hetsiga
repliker, när de yngsta kavaljererna kolliderat i ivern, och man skulle
mycket väl kunna tro på den kända lustigheten modell 40—41:
— Är det du, din attan, som lurat i Lisa att två streck på
ärmen betyder att man är gift?
Över havet mullrar åskan svagt, och svartblå molnberg suger
upp stjärnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
