Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calla Anrick: Slutet handlar om Tjärö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Tjärö och där uppförd igen; en värdig pensionering för ett
gammalt hus, som länge knakat i leder och fogar, att få stå och
ta igen sig tre fjärdedelar av året medan det är ruggigt kallt och
dragigt att öppna på fönster och portlider, men under de
återstående tre månaderna i omfärgad och klädsamt ändrad dräkt
få göra les honneurs under en ståtlig lönn i sitt gamla vackra
sommarlandskap. Stadsadressen var Christoffer Schrödersgatan 12.
Vår juliförmiddag 1939 har följts av juni-, juli- och
augustidagar, ja veckor, 1940 och 1941. Sandy har också fått komma
med. Redan i Järnavik spetsar han ivrigt öronen mot Tjärö,
han hänger med tassarna ut över relingen på Mattsons båt,
vädrande och vädrande. I land rusar han den kända stigen över
hällarna, alldeles ignorerande Anderssons katt, till Hannas stuga,
springer där runt, runt på den stora, släta klippan i vanvettig glädje
och hugger en pinne som han gång på gång slänger högt i skyn.
Vi känner precis på samma sätt.
Nu skall vi njuta och göra ingenting.
Vad gör man, när man gör ingenting? I de flesta fall leds man
väl. Det gjorde den lilla semesterfröken, som satt på en obekväm
sten ute på Tjärö udde och otröstlig tittade på havet. Hon
långleddes ihjäl sig, sa hon, efter det glada myllret på en sandstrand,
efter glaceförsäljarens rop, färgrika baddräkter, trängseln i
vattnet och kvällsswingen, som i dansklänningen verkligen gav lön
för svedan och mödan att få ryggen så jämnt och mörkt brun som
tid och ras kan medge.
Men den som trivs i skärgården är så enormt upptagen på
hundrade olika sätt av att göra ingenting, att dagarna flyger.
Klockan två börjar fåglarna och då ligger man och lyssnar
efter näktergalen. Så anser man sig ha hört den och vänder sig
nöjd och tillfredsställd och somnar om. Vid fem-sex-tiden
vaknar man igen av en inre röst, som påminner om att nu hugger
gäddorna. Kastspö eller drag? Bäst att ta bådadera. Revarna
ligger på tork längs stengärdsgården vid Hannas lagård. Skulle
man ta det lilla nätta, men trasiga draget, där ena kroken är borta?
Det är genast femtio procent mindre chanser att få en gädda att
fastna. Men ändå. Det är ett drag med sådan tur. Kanske hela
fisklyckan går sin väg om man byter. Kanske man skall ta med
sig två drag, ett med båda krokarna och ett med tur?
Man bestämmer sig för det med tur. När det visat sig vara
ett gott val och man lurat upp två unga gäddor med framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
