Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calla Anrick: Slutet handlar om Tjärö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vart ror man på Tjärö. Det kommer an på varifrån vinden
blåser. Lugna dagar unnar man sig nöjet att ro i en liten eka
ut till Garnbodskär och Svarta Hällar och kanske över till
Spjutsö, ut på öppna havet och nästan blanda sig med det stim
av fartyg, i last- och neutralitetstjänst, som går fram tätt efter
Blekinges kust. I väster står det i soldiset som en låg molnbank
nere vid synranden. Det är Hanöbukten på skånska landet.
Man tar i land på ett av hemskären för att sola, bada, fiska,
äta, enkla och naturliga sysselsättningar kan man tycka, men det
känns ändå ett stygn i samvetet över att man bär sig alldeles för
naturligt åt i en onaturlig värld.
Eftermiddagskaffe utanför Ingemans, en grind som skall
rödstrykas, en sångare som skall identifieras med hjälp av »Våra
fåglar», en gammal ägogräns som skall läggas in på en karta,
Mattson som kommer seglande med posten, dagen är snart slut.
Kanske blir man litet sentimental i skymningen och går upp på
högsta toppen för att »se på utsikten» — och motionera på
middagen. Då blir man också sittande där tills mörkret och myggorna
kommer.
En liten stearinljusstump vägleder en till slut hemma i stugan
de få stegen mellan klädhängaren, tvättfatet och sängen. Tjärö
har nämligen inte en enda elektrisk tråd.
Kvällens tystnad är så stor att den hörs. Så tutar ett fartyg
utifrån mörkret och havet. En sådan där tutning går tvärsigenom
en och vibrerar i maggropen. En båt som tutar i natten, det
är resor och äventyr och vilka vilda fantasier som helst. Det är
fred och glada människor, besök i länder, där Karlavagnen ser
mycket underlig ut strax ovan horisonten, upplysta hyttventiler
på förbipasserande fartyg och det egnas regelbundna, rogivande
dunk, dunk ... man håller visst på att somna, det är sent ...
och i morgon bitti som man skall upp och lura gäddorna vid
femtiden.
Nästa morgon vaknade man av steg utanför på hällen. Det
var Helga, som hämtade mjölken klockan åtta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
