Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel L. Romdahl: Kungligt sjuttonhundratal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slottets båda största rum ligga i södra längan på var sin sida om
ett mäktigt ingångsvalv. Slottskyrkans arkitektur med kolonner
längs väggarna är barock, dess inredning med rikt förgyllda
enskildheter och luftiga takmålningar av Taraval är rokoko.
Rikssalen är även den ett praktrum där Tessins stil dröjt sig kvar,
men dess ståt är mera dämpad. Här kunde kunglighetens
vördnadsbjudande värdighetstecken, riksrådens purpurmantlar och
de militära uniformerna lysa mot en mild bakgrund av gråa toner.
Vandringen genom slottets många salar och gemak ger oss
mycket att se, tänka på och minnas. Om vi vilja få en bild av
hur arkitekten Hårleman på 1730-talet förstod att inreda en
salong i bästa rokokostil och med anlitande av de yppersta
franska konstnärliga krafter kunna vi stanna i förmaket — Oscar
II:s och drottning Sofias frukostrum — i mellanvåningen i
norra längan. Vi få här dock ha i minnet att dess rikt dekorerade
pilastrar och dörröverstycken en gång varit förgyllda, liksom
att väggfärgen ursprungligen varit pärlgrå. De små åttakantiga
kabinetten på var sin sida av nedre galleriet ge stilen i en lättare
och behagfullare fattning.
Pelarsalen, i mellanvåningens norra länga, var ett av de rum
som först gjordes färdiga. Den var avsedd som matsal för den
storätande Fredrik I och omgav den kungliga taffeln med en i
sanning festlig prakt. Det skulle ädla druvor och kostliga rätter
till för att taffeln skulle befinnas värdig detta rum. Över de
spisande höga herrskapen svävade italienaren Ferrettis luftiga
plafond med årstiderna, och runtomkring de fyra väggarna
stodo förgyllda kolonner på vakt likt en förbidande betjäning.
Under Gustaf III:s tid, på 1780-talet, fick salen ett tillskott av
dörröverstycken och paneler i strängare stil med regelbundet
ordnade kransar och girlander som ge helheten en annan prägel än
den ursprungligen avsedda.
Ett av slottets märkligare rum är det, som Gustaf III åren
1772—79 lät arkitekten Jean Eric Rehn inreda åt sig som
paradsängkammare. Här tog konungen vid sin »lever», sin
morgonmottagning, under påklädseln emot hovet och sina audienssökande
efter ett noga fastställt ceremoniel. Här njöt han av sitt majestät
och undersåtarnas smickrande hyllning. Men här kämpade
han också med döden, efter skottet på Operan, medan
nattlamporna stänkte ett blekt sken på guldet och svarta skuggor
tätnade i hörnen. Fåfängligheters fåfänglighet! Det mesta av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
