Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel L. Romdahl: Kungligt sjuttonhundratal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hagas namn med en stämning av ljus sommarlycka i hägnet av
»en huld monark». Gustaf III:s stolta Hagadröm var dömd att
brista. Tvedräkt och krigsår kommo emellan. Byggnadsmedlen
sinade. De muntra slagen av »dem graniten hamrar», som det
heter hos Bellman, tystnade. Grunden till det stora slottet blev
stående övergiven. »Haga ruin» fick den heta i folkets mun
omsider.
Men konungen höll Haga kärt och sökte här vila och ro,
undan tidens stormar. En lekfull improvisation av Bellman,
»Dramatiska sammankomsten», som uppfördes på Haga
nyårsnatten 1790, klingar ut i en hyllningssång till monarken av
sällsynt poetisk uttryckskraft.
»Sig molnen nu samman draga
Tungt, tungt, tungt, bortskymma Haga
Ren stjärnorna glimma så svaga
Och skogen mörknar och flyr,
I luften stormarna yr,
O kung din Hvila så dyr,
Gack gladt din hvila att taga
Lugnt, lugnt, lugnt hvila på Haga!
Sen när sig skyarna daga
Ditt folk med mildhet du styr.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
