Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Oscar Wieselgren: Naturkänslan och landskapsdikten under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oscar Wieselgren:
NATURKÄNSLAN OCH LANDSKAPSDIKTEN
UNDER 1700-TALET
Det finns en dikt av Erik Lindschöld, den bekante statsmannen
och konungagunstlingen, som bär titeln Avsked från Rekarebygden.
Det är en älskvärd sällskapsdikt, riktad till några goda
vänner som under ett par veckor bildat en munter umgängeskrets
på ett gods i en av Södermanlands vackraste trakter. Man
tycker att omgivningen borde ha satt åtminstone något märke i
dikten, men hur noga man genomstuderar dess strofer finner man
ingenting annat än allusioner på gott öl, gott rhenskt vin och
vackra flickor. Det förefaller som om de unga adelsjunkrarna
hade tillbringat hela sin tid i gårdens gästabudssal bland tunga
skulpterade möbler och imposanta släktporträtt. Vad som fanns
utanför väggarna har ingen av dem lagt märke till. Naturen
spelar för dem ingen roll och tycks över huvud taget icke ha
varit föremål för det minsta intresse från deras sida.
Att så förhåller sig beror emellertid icke blott, som man
måhända skulle vilja tro, på de unga herrarnas starka böjelse för
att göra tillfyllest i dryckjom. Tvärt om stå de i sin likgiltighet för
naturen på samma ståndpunkt som hela sitt århundrade.
Barocken hade i allmänhet föga sinne för det omedelbara i konst
och dikt; dess smak och dess lynne inriktades i huvudsak på
de konstnärliga värden som förmedlades av den traditionella
mytologien och de litterära konventionerna. Vad man tyckte mest
om var de stora, omsorgsfullt planerade trädgårdarna, där
slottsbyggnadernas monumentala rumsdisposition flyttats ut i det fria
och avvunnits nya artistiska värden. Naturen stiliserades för att
passa tillsammans med den stramt stiliserade hovetiketten.
Trädgårdsgångar, planer, vegetation och vattenkonster, allt
hopkomponerades till en verkningsfull helhet, avsedd att bilda
bakgrunden till monarkens majestät och hans omgivnings adel. Liksom
hovets ceremoniel förbjöd varje individuell frihet och varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1943/0067.html
