Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren: Naturkänslan och landskapsdikten under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påfallande intresse för naturvetenskapliga studier, ehuru deras
verksamhet i stort sett ligger dessa helt och hållet fjärran.
Rousseau själv var en utomordentligt ivrig amatörbotanist, och
han prisade sig lycklig över att från sin ungdoms studieår komma
ihåg åtminstone så mycket latin att han kunde tillgodogöra sig
innehållet i Linnés botaniska skrifter. En annan av seklets
största personligheter på den humanistiska kulturens fält, dr
Samuel Johnson, den engelska klassicismens imposanta och
dominerande centralgestalt, var hela sitt liv igenom ytterst road
av kemi, sysslade ofta med kemiska experiment och räknade
Richard Watsons Chemical essays bland sina favoritböcker.
Även Thomas Gray, den berömde författaren till Elegy on a
country churchyard, ägnade sig med iver åt botaniska studier.
Som ett utslag av tidens strävan efter närmare kontakt med
verkligheten torde man också få betrakta det starka intresset för
resor och resebeskrivningar som nu börjar göra sig gällande.
I 1700-talsbiblioteken utgöra resebeskrivningarna undantagslöst
en framträdande del av bokbeståndet. Många av dem lästes som
förströelselitteratur och ersatte i detta hänseende de ur modet
komna omständliga stats- och kärleksromanerna från 1600-talet.
De resor, som tidens berömda naturforskare och andra företaga,
väckte allmän uppmärksamhet och studerades med största
iver. Det är i detta sammanhang tillräckligt att hänvisa till
Linnés resor och det utomordentliga intresse de framkallade.
Anmärkningsvärt är i fråga om Linné, att hans reseskildringar
egentligen ha mycket litet av tidens moderna lynnesdrag. Någon
anhängare av Rousseau är nämligen Linné minst av allt; han
reser som vetenskapsman, lanthushållare och praktiker, och för
Saint-Preux’ naturbetraktelser skulle han ha haft föga sinne.
Att han likväl är epokgörande som naturskildrare beror på den
utomordentliga friskhet och det omedelbara verklighetssinne
som präglar hans framställning. Han såg med öppna och naiva
ögon på naturen, ty han var själv naiv till sitt väsen och brydde
sig icke om att ens försöka spänna in sina reseberättelser i
någon konstlad litterär ram. Eljest tyckte han för sin personliga
del mest om den odlade, välordnade naturen, och i fråga om
trädgårdsstil hyllade han oreserverat den franska stilens ideal.
Trots detta blev han emellertid en härold för en ny naturskildring,
och hans inflytande sträcker sig icke blott till hans samtid utan
gör sig märkbart ännu långt fram i den romantiska tidsåldern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
