Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Manne Hofrén: I 1700-talets spår. En reserapsodi från östra Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Blekingegränsen i söder till Oskarshamnstrakten i norr
reste vi genom ett så gott som sammanhängande
herrgårdslandskap; men det var särskilt vid tre punkter som vi sågo denna
landskapstyp höja sig till verklig storhet, vid Värnanäs, Björnö
och Strömserum, gamla kustdomäner vid sundet.
Vid Värnanäs gledo vi direkt in i 1700-talet. Ek och bok, ofta
av väldiga dimensioner, präglade hela nejden. Lundar och
lövängar stodo överallt som kulisser kring vackra åkerfält, och
man fick ofta tillfällen till de genomblickar och landskapliga
överraskningsmoment, som tiden älskade så högt. Omärkligt
fördes vi genom detta landskap in i den storartade engelska park,
som gustavianen Carl Mannerskantz lät anlägga efter
Linnerhielms ritningar, och återfunno här de tempel, lusthus,
eremithyddor och gråtmilda monument, som 1700-talsromantiken
fordrade för att väcka känslor och stämningar.
Även vid Björnö i Norra Möre mötte oss samma
landskapsbild, »städad natur», där de väldiga ekarna fått utveckla sig
fritt och där marken fått en nästan engelskt mjuk gräsväxt. Men
allra stoltast visar sig detta landskap vid Strömserum. Utifrån
sågo vi det som en enda väldig lövmassa, men när vi trängt in i
denna lummiga värld öppnade sig massan till en mångfald
ljusa fält och i långa genomblickar, och här och där glänste den
slingrande ån. 1700-talsintrycken kulminerade vid
laxfiskebryggan och den timrade lilla sjöbod av leksaksformat, som
baron Carl Rappe låtit uppföra vid mitten av 1700-talet — på den
lilla holmen i ån hängde näten till tork kring sjöboden, och den
stora »familjebåten» Jakob, som låg förtöjd vid åstranden, gav
en vision av 1700-talsherrskap på sommarutflykt. Man var strax
beredd att instämma i vad en samtida reseskildrare skriver om
just denna park: »När man förlustar sig på båt i denna åens
vackra krökningar, njuter man dubbelt av åsynen, och far långa
stycken fram likasom gömd i de angenämaste skuggor — på en
gång får ögat sedan framför sig ett vidsträckt vattenfält —
Borgholms slott på Ölandssidan gör, ifrån sin höjd, en förträfflig effekt
mitt i denna tavla ...»
Men 1700-talet är inte bara landskapslyrik, det ligger någonting
annat mellan raderna, och det är seklets mångahanda
strävanden för »landsculturens» upphjälpande, inte minst knutna
just till bruksdomäner och jordagods.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
