Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Manne Hofrén: I 1700-talets spår. En reserapsodi från östra Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till och som kan sägas vara typisk för århundradets by och bonde.
Seklet kännetecknades ju av en ytterst kraftig befolkningsökning,
som främst kom jordens folk till del och som bland annat visar
sig i en allt livligare klyvning av de gamla jordlotterna —
merendels på så sätt att söner och mågar få var sin bit av föräldrarnas
gård. Så bör det ha gått till i det småländska Vissböle; där har
naturligtvis funnits söner och mågar också på 1600-talet, men
då har sannolikt gårdsfolket haft karaktären av en s. k.
storfamilj, en större hushållsenhet, där husbonden själv stått för
gården till sin död eller så länge han orkat och med sina vuxna
ättlingar och deras familjer såsom där boende medarbetare och
delägare — utan uppdelning av hemmanet.
Vi ville på vår resa se en riktig 1700-talsby och hade begivit
oss hit in till Vena, till det som kustbygdernas folk sedan
gammalt brukat kalla för »dasalandet», och här funno vi bland
bygdens många andra ålderdomliga byar just i detta Vissböle vad
vi önskade — en bild av 1700-talets bondelandskap och
bondeby. I första ögonblicket verkade byn på oss mycket äldre — som
en gengångare från grå forntid. Vi sågo en bergknalle i dalen,
på vilken byns byggnader lågo tätt hopträngda i en klunga, med
de fem röda stugorna i en imponerande rad på sydsluttningen.
Sedan vi kommit upp för den branta backen och in i byn, funno
vi en viss ordning i klungan av hus: rakt genom byn löpte en
bygata och på ena sidan om denna funno vi mangårdarna i
regelbunden rad, på den andra ladugårdarna, med husen byggda
direkt på gråstensklippan. Det hela utgjorde ett exempel på den
gamla bytyp, som brukar kallas radby och som anlades enligt
det medeltida solskiftets princip — byn är byggd »solrätt» och
de olika gårdstomternas läge och storlek vid bygatan är det
rättesnöre efter vilket bönderna i byn kunnat finna och utmäta sina
tegar i åkrarna. Ty åkrarna voro uppdelade på samma sätt
som bytomten, och när vi från bykullen i Vissböle blickade ut
över fälten sågo vi den för allt gammalt svenskt bondelandskap
typiska bilden av en åkerjord uppskuren i en mångfald smala
strimlor.
Och dock har Vissböle genomgått storskifte, vilket här ägde
rum 1792. Det var 1757 som storskiftesförordningen såg dagen
som det främsta utslaget av 1700-talets nydaningsarbete inom
jordbruket. Storskiftet avsåg visserligen att till största möjliga
lotter sammanföra de spridda tegarna, men i tillämpningen blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
