Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Manne Hofrén: I 1700-talets spår. En reserapsodi från östra Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1700-talet, så gör inte jordens brukande det längre. Där nu plogen
skär sina djupa fåror använde man ännu på 1770-talet det
urgamla årdret, som endast förmådde att ytligt luckra upp
jorden. Höet slogs med lien, och där nu skördemaskinen går skars
säden med skära — »med handskäror skördas all wårsäden i
hela detta landet», antecknar Barchaeus 1775. Och tidiga höst-
och vintermornar hördes slagornas dunk från byns alla logar —
ett svagt ljus silade ut i mörkret från de blygsamma
kådljuslyktorna.
Nu i september 1942 sågo vi dock byns allt vuxna manfolk
samlas till havreskörd på en åker ett stycke från byn, en åker
som ligger som byns gemensamma tillhörighet. Åkern vimlande
av arbetsfolk — här sågo vi en levande bild från det riktigt gamla
bylivets dagar, då åtskilligt av åker, äng, skog och fiskevatten
ännu låg i bybornas gemensamma ägo och brukades kollektivt.
Det liv som levdes i en sådan gammal tättbyggd by var på ett
helt annat sätt samhällsbetonat än i våra dagars byar, där
grannarna ha längre till varandra. Här bodde man knut i knut och
ofta nog var hela byn en enda släkt, vilket alstrade gemenskap.
Detta lilla samhälles struktur fordrade också lag och ordning —
en för året vald byålderman stod liksom än i dag som ordningens
övervakare, och för gemensamma angelägenheter sammanträdde
grannarna till bystämma. Med trumma eller budkavel kallade
åldermannen sina grannar samman. Och sin lag hade byn i den
handskrivna eller tryckta byordningen, som punkt för punkt
angav rättesnöret för allt som var av vikt. Byordningen var också
en detalj, som uppmärksammades av 1700-talets nydanare — år
1742 utgavs sålunda genom landshövdingarna en tryckt
normalbyordning, som antogs i många byar.
Utanför Vissböle sågo vi också det låga ryttartorpet, där
innehavarna, man efter man, lytt namnet Kask. Tillsammans bildade
byns gårdar på indelningsverkets tid ett rusthåll under Smålands
Kavalleri och hade sålunda att hålla kronan med häst och karl,
en karl som delade sin tid mellan arbetet på den lilla torvan och
tjänsten i fält eller på slätten. Det var på 1680-talet som det nya
indelningsverket hade organiserats, det blev 1700-talet som i
mångt och mycket fick fullfölja och stabilisera systemet.
Under detta sekel tillkommo t. ex. de fasta lägerplatserna,
»slätterna» eller »hedarna», vilkas namn för allt svenskt
medvetande äro så välkända. Från 1700-talsbyn Vissböle hade vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
