Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz: Stockholm och Carl Michael Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har vi inte långt till Maria kyrkogård, där hans barndomshem
låg vid nuvarande Bellmansgatan. Man har kommit underfund
med att just hans födelsetrakt utmärktes därav att här i samma
kvarter bodde tätt inpå varandra både ståndspersoner och lösa
existenser, både bärgat folk och fattiglappar. Redan från
barnsben fick således Bellman, fast han själv växte upp under relativt
goda omständigheter, livliga intryck av det liv som levdes i
gårdshusen och vid baksidans gränder, och detta har säkert
varit av betydelse för hans typgalleri. Varför vilar han för resten
inte här uppe på Maria kyrkogård, där han lekt som barn under
träden? Eller uppe på Katarina som han besjungit i en sådan
tindrande elegi? I stället för på Klara kyrkogård med vilken han
ju egentligen haft föga att skaffa.
Ingenstans ligger som på Söder stumpar av gammal
kåkbebyggelse kvar mellan de stora moderna hyreskasernernas tomma
brandgavlar. Det är ett oförmedlat, dramatiskt och på sitt sätt
gripande möte mellan gammalt och nytt. Man kan nog säga att
Bellmansminnena på samma sätt ligger klämda och inkrupna i
våra dagars Stockholm. Men har man nu från Högbergs- och
Stigbergsgatornas gastkramade idyller tagit sig över till Sofia
församling, så hittar man under Vita Bergen en gatuvrå, där
höstsolen genom stora lummiga almar och lönnar silar ned på
brutna tegeltak, gul rappning och röda plank. Det är Faggens,
den gamla källaren Faggens, en historisk plats i lika hög grad
som Brunkebergsåsen, där danskarna en gång föllo för skäktor
och svärd. Här stod nämligen också en minnesrik drabbning,
fast det bara var käglor som föll. Ja, ingen mindre än korpral
Mollberg spelte käglor här en sommarafton 1770, medan
näktergalen hördes sjunga borta från Nacka och Hammarby, som då
var ett grönskande paradis och ingenting anade om den
nuvarande Hammarbyleden med dess dånande vinschar och
tutande fabrikspipor.
Pipan i munn, slanten vid foten,
Hatten bakfram. Mollberg, du har rätt.
Vik din Manschett,
Vältra fram Kloten,
Sedan maka Käglorna tätt.
Klotet gick rätt;
Skål hela Roten
Som nu svärmar på vår slätt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
