Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Iter dalekarlicum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var Linnés sentida efterträdare som professor botanices i
Uppsala Elias Melin och hans pojke, som nu med portörer på
cyklarna voro stadda i samma ärende som han. På hans vägar
röra sig alla »som studier älska, förstå, favorisera och med ett
rent förnuft excellera». Det gäller mer än så: den tjusning Linné
kände inför marken, blommorna, landskapet och bygdens liv
har genomträngt vårt nationella medvetande, berikat och avklarat
vår bild av Sverige. Vad hans verk betytt och alltjämt betyder
har omvittnats av många svenska röster; kanske har den senaste
mansåldern snarast fört oss närmare Linné.
Vi fortsatte mot Rättvik. Vid Söderås öppnade sig utsikten
över Siljansdalen. Under ett blygrått åskväder låg hela den stora
sjön i ett perspektiv genomsatt av regnridåer och breda
ljusflöden, med Laknäs udde till vänster, Vikarbyns höjdstråk till
höger och Gesundabergets buckla som en aning i regndiset mot
en obestämd horisont.
Den är oförlikneligt vacker i stort, denna Dalarnas
hjärtbygd. Den har allt vad en svensk landskapstavla skall
innefatta, sjön i dalen, inägorna med gröna vallar och röda byar och
slutligen skogen, bergen de blå. Men i närbilden är det mycket
som förrycker och förvirrar åtminstone ett förutfattat ideal.
Ingenstans i vårt land har det gamla Bondesverige varit så
starkt, så djupt, så brett i linjerna som här, och ingenstans
framstår därför den stora omvälvningen i folkets och bygdens liv
så våldsamt för både syn och fantasi som just här i Dalarnas
centrum. Då naturahushållningens, hemarbetets och
bygemenskapens månghundraåriga lugna utveckling ganska plötsligt
sprängdes av industrialismen, passerade vårt folk i sin inre
historia en gräns mellan två tidsåldrar, kanske mera markerad,
åtminstone materiellt sett, än gränsen mellan medeltid och
nyare tid.
Den bondevärld Linné såg i Dalarna och andra landsändar
var en gemenskap i vars väsen det gångna fanns närvarande
innanför och bakom, som årsringarna i en trädstam. Vad som
närmast satte grundskottet i det gamla bylivet, upplöste,
omflyttade, förnyade bebyggelsen och förändrade fäbodväsendet var
storskiftet, som fullbordades på 1880-talet. Men bakom storskiftet
ligger just till en väsentlig del den nya skogshushållning som
tillhör industrialismen på detta område.
Det forna Bygde- och Bondesverige har blivit Världssverige;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
