Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Iter dalekarlicum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket länge, kanske ända sedan Linnés tid. Tillsammans med
en mängd andra, Sakresti, Silverskop och allt vad de heta, har
den givit tusentals präktiga slipstenar, som från Orsa funnit
vägen ut över landet. Till prästen i Orsa utgick på 1700-talet skatt
för 6 000 slipstenar om året. Nu är årstillverkningen kanske
7—800, men en rest av en gammal svensk hemindustri är dock
alltjämt att se och studera här i dalaskogens gömma.
Över Orsa och Mora följde vi Linnés kosa vidare upp efter
Österdalälven, »vestra vägen vid floden, der man var uppe på
ett af de 4 namnkunnigaste berg i Dalarne», Gopshusberget,
mitt emellan Mora och Älvdalen. Vi njöto där samma »härliga
prospekt» som Linné beskriver, alltifrån Särnafjällen, över älven
och vilda skogen till Siljan. På krönet över den brantaste sidan
roade sig 1700-talets ungdomliga resenärer med att fyra av sina
pistoler uppåt och neråt; vi förnöjde oss på ort och ställe med
högläsning av den glada episoden och hörde i andanom ekot av
smällarna.
Porfyrverket i Älvdalen gav oss återigen en glimt av gammal
traditionsrik dalaindustri. Porfyrslipningen bygger på de ädla
bergarter man finner här, i själva berggrunden och i lösa block,
de tjogtals olika älvdalsporfyrerna och agatkonglomeratet från
Transtrand. Fabrikören Anders Frost, grundaren av det nuvarande
porfyrverket, visar oss sina skatter ur bergakungens sal i vackra
slipprov; det är en färgprakt utan gräns, en gudomlig fantasi i sten.
Naturens form- och färgrikedom är sannerligen lika stor i
stenriket som i växtriket. Av detta underbara material gör han
bordsskivor, lampor, brevpressar och mycket annat. Men stenen är
hård och svårarbetad; det tar ett halvt år att såga igenom ett
block av agatkonglomerat på ¾ meter. Själva verkstaden är
också en sevärdhet. Den är inredd av honom själv med
hemgjorda sinnrika maskiner, till stor del i trä, och hemgjorda
verktyg. Det hela påminner om relikerna från Polhems tid, om det
glada uppfinnarsnille som arbetade med enkla medel och lade
grunden till 1700-talets manufakturer, på sitt sätt märkliga
uttryck för tidevarvets anda och ambition.
I soluppgången den 13 juli red Linné med sitt följe ut från
Åsens by i Älvdalen. Det närmaste målet var Särna, bortom
sex mil av skog. Vad detta betydde på 1700-talet förstår man av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
