Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Madsén: Sot och slott. Levande 1700-tal vid uppländska bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
magnifika Lövsta som Forsmark fyller alltjämt sin uppgift i
jordens och skogens tjänst, men verkar likväl i sin monumentala
planering och oförlikneliga skönhet närmast som jättelika
minnesmärken över den vallonska järnhanteringen.
Så ligger det alltså till, när vi hösten 1942 besöker några
brukssamhällen för att söka detta stolta 1700-tal, sådant det
fortlever i byggnader, seder och i folks minne. Dannemorabruken
är så besläktade och erbjuder så mångahanda av intresse att
en tämligen godtycklig begränsning här blir nödvändig. Vid det
ena ägnar vi oss åt herrgårdslivet, vid det andra åt arbets- och
löneförhållanden, vid det tredje åt smidet, vid det fjärde åt smeden
själv. Tågordningen kunde likaväl varit en annan. Men
överallt söker vi för ovanlighetens skull mera människorna än tingen.
Första resan gäller Forsmark, nordväst om Östhammar.
I ena ändan av samhället ligger den nyantika kyrkan. »År
efter Frälsarens, Jesu Christi Börd 1794» berättar en praktfullt
textad beskrivning i en lönnlåda i altaret, »nedlades
Grund-Stenen af Sveriges Stormägtigste Konung och Herre, Gustaf den
IV de Adolph, upeldad av samma nit för Guds ära, som den
förste Gustaf Adolph, hvilken grundlade Forsmarks Pastorat.»
Det är ingen tillfällighet att det första dokument vi träffar på från
1700-talet andas vördnad för kungahuset.
Herrgården ligger i andra ändan av samhället ännu mer
dominerande än kyrkan och mellan denna den världsliga och
andliga polen går en spikrak bruksgata, omgiven av alla de
vitrappade smedsbostäder, lagårdar, matbodar, magasin, skolor,
kvarnar och kolhus från 1780- och 90-talet, som utgör själva bruket
med värdshus, brukshandel och de nu tysta hammarsmedjorna
som centra. Bruksdammarna lånar ett stilla rinnande vatten från
varandra och skiljer bruk och herrgård åt och de gamla
infartsvägarna är kantade med tjocka stenmurar, enligt traditionen
nödhjälpsarbeten för svältande masar i slutet av 1700-talet.
I dessa nakna Bergs och vilda Skogars sköte
Hvad skön förtrollning gör mit häpna Öga möte?
Et glänsande PALATS — i denna Öken, Gud!
Vid Oceaners gny och vid Cyclopers ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
