Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl-Julius Anrick: Fäderneslandets beskrivning. Kring 1700-talets svenska geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hövdingedöme och insänts till huvudstaden och nu vila i
Statistiska Centralbyråns väldiga arkiv, tala ett mäktigt språk om den
svenska statsmaktens fasta organisation redan under tidigare
sekel. Vill man nu utföra en närmare studie av befolkningens
fördelning i Sverige t. ex. år 1750 får man emellertid lov att söka i
de skilda landsarkiven för att få fram sockensiffrorna.
Ett försök till en befolkningskarta över Sverige 1550 utförde
jag tillsammans med fil lic O. Thaning för turistföreningens
årsskrift 1941 och där framlades sammandraget av den prickkarta
som vi uppgjort. Vi hade då framställt folkfördelningen med
hundraprickar, det vill säga satt ut små prickar på en karta,
som var och en betecknade 100 invånare. Men grundmaterialet
var mycket ovisst och kartbilden alltså osäker, om också
tillförlitlig i sina huvuddrag.
Ett motsvarande arbete för år 1750 har nu på föreningens
uppdrag utförts av licentiaten Thaning, denna gång gäller det ett
värdefullt vetenskapligt arbete, som tagit avsevärd tid men som
också i gengäld lämnar en fullgod bild av var svenskarna bodde.
Den detaljerade prickkarta, som härvid utarbetats och
framdeles kommer att publiceras på annat ställe, har generaliserats
högst betydligt för att kunna reproduceras i den lilla skala
årsskriften medger. De olika tätt befolkade områdena ha
markerats med samma beteckningar, som tidigare använts i
1500-talsårsskriften, där kartor över befolkningens fördelning och
bygdens utbredning funnos för 1500-talets mitt och för nutida
Sverige (STF:s årsskrift 1941, sid. 202—203).
År 1750 når man upp till maximisiffror på 25—50 invånare
per kvadratkilometer i de tätast befolkade områdena i landet.
Dessa återfinna vi framför allt på de av gammalt välodlade och
fruktbara silurslätterna, i Skåne, Öster- och Västergötland samt
Närkeslätten och också i Mälardalen samt utefter Dalälven
kring Stora Tuna och Gagnef upp mot Siljansbygden. Se vi till
det faktum att dessa områden så gott som uteslutande beboddes
av jordbruksbefolkning, framstå de som tätt befolkade även efter
nutida svenska förhållanden, och på några få undantag när,
motsvaras de av sådana områden som på nutidskartan visa en
befolkningstäthet av över 50 invånare per kvadratkilometer. Den
därnäst glesare intensitetsbeteckningen, 15—25 invånare per
kvadratkilometer, fyller så gott som helt våra slättområden och
motsvaras med förbluffande god överensstämmelse av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
