Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl-Julius Anrick: Fäderneslandets beskrivning. Kring 1700-talets svenska geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sammanlagt 180 000 invånare, vilket var lika med 10
procent av hela landets befolkning. År 1940 bo nära 3 600 000
människor i över 1 500 städer och tättbebyggda samhällen,
motsvarande 56 procent av hela invånartalet. Medan
»stadsbefolkningen» under de sista 200 åren har 20-dubblats har
landsbefolkningen icke ens fördubblats. Stockholm var landets
enda större stad och med sina 61 000 invånare långt framom de
övriga. Närmast kommo Karlskrona och Göteborg, med vardera
omkring 11 000 invånare. Av de övriga hade endast Norrköping
och Falun över 5 000 invånare var.
Ännu en viktig skillnad existerar mellan bebyggelsen på
1700-talet och i nutiden, som kartan ej kan ge besked om. Vår tids
bondgårdar ligga spridda över bygden var och en mitt bland
sina ägor. Vi betrakta detta nu som typiskt för den svenska
landskapsbilden och notera förekomsten av tätt sammanbyggda
byar som undantag vilka huvudsakligen påträffas i avlägsnare
trakter. På 1700-talet var bybebyggelsen regel och på en del
ställen, särskilt i norra Svealand och södra Norrlands
kustlandskap kunde byarna nå betydande storlek med en folkmängd på
2—300 människor.
Bybebyggelsens upplösning börjar under 1700-talet, vars
praktiskt-ekonomiska sinne irriterades av de stora olägenheter
bygemenskapen medförde framförallt ur driftssynpunkt. Det var
storskiftet, som påbörjades vid 1700-talets mitt och medförde en
viss sammanslagning av de vitt spridda små ägostyckena till
större enheter, som i såväl bokstavlig som bildlig bemärkelse
mjukade upp marken för det vida radikalare laga skiftet. Detta
som började genomföras under 1800-talets första årtionden,
innebar att all jord som tillhörde en gård så långt det var
möjligt skulle samlas kring gården och om så var nödvändigt
(vilket det oftast var) skulle gårdarna flyttas ut från den gamla
bytomten. Dess innebörd var varken mer eller mindre än en
social revolution med långt gående verkningar inom det gamla
svenska bondesamhället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
