Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åke Blomqvist: Att turista på skridsko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Blomqvist
det är, dels av mängder av småsjöar, dels av å ena sidan Mälaren
och å den andra av Saltsjön med hela dess skärgård. På
förvintern, när temperaturen börjar krypa under nollstrecket, fryser den
ena småsjön efter den andra, Damtorpssjön, Altasjön,
Brunnsviken, Vallentunasjön och hundratals andra. Så faller snö, men
sedan fryser Mälaren med alla sina fjärdar, vikar och sund, och
om ytterligare snöfall gör dess isar obrukbara, ja, då kanske det
har blivit så långt lidet och så kallt, att Saltsjön dragit ett ispansar
över sig, ett pansar, som bär skrinnaren på de härligaste färder
långt ut mot de yttersta skärens väldiga, fria regioner.
Men låt oss börja från början på de små sjöarna. Dessa är
inte att förakta, ty ofta ligger de trädda som pärlor på ett band,
och man kan promenera från den ena till den andra och
avverka åtskilliga på en söndag. Startar man om morgonen vid
Huddinge, så kommer man via Flemmingsbergsviken,
Ågesta-sjön, Magelungen, Drevviken, Långsjön, Flaten och Albysjön till
Tyresö slott, en lagom dagsetapp.
Norrut har man en liknande kombination i Brunnsviken—
Edsviken—Norrviken—Vallentunasjön: åtskilliga goda
skridskomil med start direkt från en stadsgata, en tur som dock inte
många stockholmare kan skryta med att ha gjort. Och ändå ger
en sådan färd så många skönhetsintryck, så många skiftande
upplevelser ifråga om natur och bebyggelse att man blir häpen
över att allt detta ryms så nära inpå huvudstadens knutar.
Bebyggelsen i forna tider följde sjölederna, och bebyggelsen av
idag söker sig fortfarande gärna till vattnet. Slott, gårdar och
torp, byar, köpingar och städer glider skridskoåkaren förbi eller
angör han som färdemål på sina längre eller kortare turer. Vi
har spänt av våra skridskor vid resans mål i Södertälje och
Uppsala, i Mariefred och Strängnäs, i Norrköping eller rättare sagt
Arkö, i Örebro, Linköping och Tranås, Filipstad och Norrtälje,
Trosa och Nyköping, i Öregrund, Ludvika och Smedjebacken.
Nu tycker kanske läsaren att det blev ett ganska långt hopp
från Stockholms omgivningar till Smedjebacken. Ja, på sätt och
vis, men skridskoåkaren har så enorma möjligheter att utöva sin
sport. Är det dålig is i Stockholmstrakten så kanske den är god i
Dalarna, och som det går ett tåg vid 8-tiden på söndagsmorgonen
så tar man det till Smedjebacken, står på skridsko på Norra
Barken klockan 11, kör rakt mot solen och kommer då till Södra
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
