Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åke Blomqvist: Att turista på skridsko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Blomqvist
när spolvattnet frusit. Den begagnade vi oss av, och fortsatte
mot Hävringe. Men till slut var det nermörkt. Till höger hade
vi dålig is, knottrig, skrovlig och ganska full med snö. Till vänster
låg havet och brusade sin dova, entoniga melodi. Var gränsen
mellan is och vatten gick visste vi inte så noga.
En viss ledning hade vi emellertid av stora fåglar, som enligt
vår naturkunniga skridskobroder hette skarvar. De är ganska
stora, antagligen bland de största i vår fauna, och i mörkret och
diset såg de ännu större ut, där de promenerade med värdiga
steg längs iskanten, som herrar i frack, och när de hörde oss,
dök de ned i vattnet. Tyvärr såg vi också otaliga fågeltragedier.
Där låg överallt i isen infrusna simfåglar. De hade summit
omkring i något öppet vatten och antagligen också dykt. När de
sedan kom upp frös vattnet i fjädrar och vingar i den oerhörda
kölden och de voro hjälplöst förlorade. Andra hade legat i öppna
vindbrunnar, men varit så utmattade, att de inte kunnat lyfta
när brunnarna frusit. Fåglarnas dykning gav emellertid en
ganska osäker ledning om, var gränsen mellan is och vatten gick,
och när vi några gånger varit nära att köra i sjön, där det
plötsligt öppnade sig vikar in i isen, beslöt vi vid 6-tiden att låta
hoppet om Nyköping fara, och ta oss in mot land. Det blev
ganska besvärligt. Kolmörkt. Dålig is. Upptornade isblock, som fick
kringgås eller forceras. Halkigt. Och först och sist kallt. Och
blåsigt så till den milda grad. Alla reservkläder kom på, trots
motionen.
Vid åttatiden skymtade vi ljus, och en stund senare stegade
vi iland vid Sävösunds lotsplats, väl känd av alla ostkustseglare.
Här fanns telefon, och sedan var det bara några kilometers
promenad till den rekvirerade bilen. Sent på natten kom vi hem till
Stockholm, efter att ha fått ett tåg i Tystberga. Men alla färder
är ju inte så strapatsrika. Tvärtom, det hör till sällsyntheterna.
Så mycket angenämare och trevligare var det, när vi åkte till
Tranås från Stockholm. Det var på vårkanten med långa dagar,
lång skymning, mild luft, hård is, vinden i ryggen och en
rikedom på tid, hela tre dagar.
Vi tog på morgonen bussen ut till Ekerö, och stod snart på
skridsko på Södra Björkfjärden, åkte söder om Ansgars Björkön,
och stack rakt väster ut. Mellan Ridön och fastlandet går
Strängnäsbåtarnas ränna fram, och efter en del besvärligheter kunde
vi torra krypa över den och fortsätta söderut in i Gripsholms-
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
