Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åke Blomqvist: Att turista på skridsko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Råby krog, och förstodo mer än väl att våra förfäder här
stannade sina foror. Dock var detta kanske inte så mycket för den
vackra utsiktens skull, som för det goda Råby Brännvin.
Efter att ha kört Långhalsen och Yngaren var vi framme vid
Kolmården, och som sjöarna nu tog slut, tog vi en bil, som körde
oss tvärs över Kolmården, ned till Marmorbruket vid Bråviken.
Bråviken hälsade oss med underbar glanskis, och på den gick
färden fort i kvällningen fram till Arkö och Norrköping. Den
sena middagen åts i Linköping, dit vi kommo per tåg — det är
både trassligt och föga intressant att åka skridsko på Glan och
Roxen. Ett morgontåg förde oss sedan till Bjärka-Säby och
några av de skönaste skridskosjöar vi ritat runor i, nämligen
Järnlunden och Åsunden. Vi flögo över dessa sjöar med en
spelande vårvintersol i ansiktet, och en vinande nordan i ryggen,
förbi ekskogar, slussar, slott och herresäten, och stodo snart på
Sommen via Nedre och Övre Föllingen, Örlången och Örn. Sedan
är det inte mycket mer att tillägga, ty i västra ändan av Sommen
ligger Tranås. Visserligen är Sommen, där svenskar och danskar
fordom krigat ofta och intensivt, flikig och svårnavigerad, men vi
tog oss ändå lyckligt och väl fram.
Bänkade kring middagsbordet citerade en av deltagarna ett
stycke ur Olaus Magni: »Historia om de nordiska folken», tryckt
i Rom anno 1555, där det heter:
»Emellertid inträffar det då och då, att oförvägna islöpare, hvilka antingen
äro okunniga om naturens ordning eller ock trotsa den, ila fram sin väg mera
djärft än förtänksamt och drunkna, när isen brustit under dem, hvarvid kroppen
kommer ned i vaken och endast hufvudet, afskuret af iskanten liksom af en
bila, blir ömkligt liggande kvar ofvanför. Men denna fara eller liknande drabbar
mera sällan de infödda, oftare däremot främmande spejare, hvilka, i det de
söka förkorta vägen för att hastigare genomföra sina förrädiska afsikter,
plötsligt blifva offer för isens svekfullhet och bräcklighet, därigenom tjänande andra
till varnande exempel på, huru genom naturens rättvisa dom de människor
ofta förgås, hvilka mot naturens ordning tjäna hatfulla och mordiska uppsåt.
I Östergötland finnes en sjö, kallad Sommen, i hvilken upprepade gånger
talrika danska spejare hemfallit åt nämnda död. På samma sätt har det gått i
närbelägna floder och vattensamlingar inom andra landskap i Sverige.»
Vi äntrade stockholmståget gl^da i hågen över att våra
huvuden satt säkert på sina platser, trots att vi varit ute på så stora
farligheter. Enligt den vittnesgille Olaus Magnus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
