Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Håkan Tjerneld: Om laviner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om laviner
die Gefahr für den Skifahrer» (utg. av Geotechn. Kommission
der Schweiz. Naturforschenden Gesellschaft, Zürich, 1940).
Snön och snötäcket.
Då fuktig luft avkyles under daggpunkten och »kärnor» för
kristallbildning finnas i tillräckligt antal, utfälles vattenånga som
snö- eller iskristaller, om temperaturen är under 0°. Dessa
kristaller uppträda med utomordentlig variationsrikedom, men alla
kristallisera dock i det hexagonala systemet. Den vanligaste formen
är den tunna, sexstråliga, mer eller mindre komplicerat byggda
stjärnan eller det sexsidiga bladet men det förekommer prismor,
stavar och alla slags kombinationer i bägar- eller andra former.
Under det snökristallerna falla råka de in i luftskikt av växlande
beskaffenhet, som påverka deras form: de kunna antingen växa
vidare eller helt eller delvis förstöras. Vid låg temperatur falla
snökristallerna företrädesvis en och en; vid temperatur nära 0°
häfta de kristaller samman, som stöta hop under luftfärden, och
bilda snöflingor.
Den fallande snön lagrar sig i skikt på marken. Härvid spela
de meteorologiska förhållandena nära marken en stor roll.
Alltefter temperaturen kan snön vara torr eller våt. Blåser det
under eller strax efter ett snöfall kunna kristallerna malas sönder
och packas mer eller mindre tätt samman. Temperatur nära 0°
och stark vind gynna sådan snöpackning, kyla och vindstilla ha
däremot till följd luckra, luftiga skikt. I våra stora
norrlandsskogar är det senare det vanliga, medan på fjället det oftast är
vinden, som spelar en genomgripande roll.
Att snötäcket består av på varandra lagrade snöskikt är av
den största betydelse för uppkomsten av laviner. Skiktytorna
kunna nämligen omvandlas till glidytor och skikten själva
utgöra de sammanhängande glidkropparna.
Strax efter avlagringen börja kristallerna undergå en
förändring. Utsatta för annan temperatur och luftfuktighet och för
andra kristallers tryck förvandlas de skrymmande sexstråliga
stjärnorna, bladen och pelarna till mer eller mindre kulformiga
bildningar (kornsnö). Den hastighet med vilken denna
omkristalli-sering sker, är i hög grad beroende av temperaturen. Vid stark
kyla försiggår den mycket långsammare än nära 0°. Nysnö kan
vid låg temperatur länge bibehålla sin ursprungliga form — i
norrlandsskogarna kan snön ibland ligga porös och luftig prak-
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
