Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Håkan Tjerneld: Om laviner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om laviner
manskapet bör om möjligt vara talrikt och försett med skövlar
och lämpliga sonderstänger, pulkor, yllefiltar, kläder, varm
dryck och proviant samt vad i övrigt kan anses påkallat.
Vare sig man lyckas uppdriva hjälpmanskap eller de
kvarblivna kamraterna äro ensamma, så bör man nu sätta igång med en
systematisk sondering av lavinen mellan dess nedre rand och det
ställe där den förolyckade försvann. De med sönder försedda
ställa upp på linje med högst en meters lucka vid lavinens nedre
rand och sondera sedan på parallella linjer upp till övre gränsen
av det område som skall undersökas. Sonden isättes vid var 10:de
eller 15:de cm och föres försiktigt ned till marken eller så djupt
den når. Det område som genomsökts markeras för undvikande
av misstag och dubbelt arbete, innan manskapet tar itu med
nästa. På detta sätt genomsökes hela lavinkäglan. Påträffas ändå
inte den förolyckade har man bara att börja om sökandet igen,
med mindre luckor.
Vid utgrävandet gäller det att så fort som möjligt få huvudet
fritt och få bort snön från näsa och mun. Är kroppen ännu
varm och lemmarna rörliga fmns det hopp, även om andningen
skulle verka avstannad. Då måste konstgjord andning vidta
med energi och uthållighet. Ytterst viktigt är att den förolyckade
snarast bringas i skydd för kyla, helst genom att insvepas i
yllefiltar. Skydd mot vinden kan man få genom att bygga en mur
av snöblock och gräva en grop i snön. Förfrusna lemmar
frotteras på vanligt sätt med torrt ylle o. dyl. Transporten bör inte ske
förrän andning och hjärtverksamhet kommit väl igång. Varm
dryck är bra men inte förrän den förolyckade kvicknat till så att
han kan svälja utan svårighet.
Några lavinoly ckor och laviniakttagelser i svenska fjäll.
1. Laviner på Norddalsfjället 24.1.1916.
Från den i Riksgränsfjällen ovanligt lavinfarliga januari månad 1916 berättar
major Artur Zettersten i »På Skidor», 1931, sid. 337, följande tilldragelse:
»Under större delen av januari hade det blåst med olika vindar, varigenom
den lösa snön kom i nästan oavbruten rörelse. Skreden rullade med dån utefter
branterna. Mot månadens slut kom äntligen en lugn och vacker morgon. Då begav
jag mig i sällskap med en fänrik för att taga reda på röset nr 260 å
Norddalsfjället. Vi följde till en början spåret mot Katteratsjön, klarade oss upp sydost och
söder om »1» i 991 och fortsatte över första »9» mot gränsen (se kartan 1 : 200 000).
Nere i dalen hade det varit lugnt, men uppe på fjället blåste sydostlig vind. Snön
började fräsa om fjälltopparna. När vi nalkades röset, kommo samtidigt ej
mindre än tre snöskred med stort dån från toppkammen. De gingo i ostlig
riktning och hade tillsammans en bredd av 500—600 m. Det nordligaste, som var
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
