Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Håkan Tjerneld: Om laviner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Håkan T jern eld
hade tåremmar som bindning, hoppade av skidorna men lyckades ändå ej nå
den 10 meter avlägsna randen av lavinen. I stället fastnade eller hakade han
till en början upp sig på en björk men begrovs sedan också av snön.
Då de båda männen inte kommo hem, begav sig folk ut för att söka efter
dem. Olycksplatsen var inte svår att finna, den låg inte längre än 15 min.
skidfärd från F:s hem. Lavinen hade gått ned med våldsam kraft och plöjt upp
en väldig, bred gata genom björkskogen. I dess nedre del låg ett virrvarr av
brutna björkar, som släpats med och bäddats in. Lavinkäglan, i genomsnitt
2 meter djup, täckte en yta av 60 x 70 meter. Trots välorganiserat
räddningsarbete träffade man inte på F:s kropp förrän kl. 4 på måndagsmorgonen, sedan
man grävt igenom halva skredet. S:s skidor fann man 10 meter från lavinranden;
han själv hittades först kl. 15 på måndagen, 30 m ovanför F. och nästan i övre
kanten av skredet.
Liknande olyckor eller tillbud ha förr inträffat i dessa trakter. För ett
50-tal år sedan begrovos två män av en lavin ett par mil från Kappruet. En
av dem omkom, medan den andre under oerhörda ansträngningar lyckades
ta sig fram ur snön.
5. Lavinolycka på Ö. Kalven (Sälenfjällen) den 14.3.1940.
Ett sällskap på fem personer utgick från Sälens högfjällshotell för en tur över
Ö. Kalven samt i skidspåren väster och söder om Ö. Kalven (enl. turistkartan)
tillbaka till hotellet. Sedan toppen nåtts sneddade sällskapet utför i nordvästlig
riktning längs Ö. Kalvens västsluttning. Efter omkr. 200 m stannade ledaren,
då han fann snön ganska lös och var betänkt på att vända. I samma ögonblick
passerades han av en av sällskapet, ingenjör E., en god skidlöpare som genom att
lägga sitt spår brantare höll bra fart. Då han hunnit omkr. 100 m bortom de övriga
hördes liksom en suck eller dov sättning i snön, en lavin gick loss och på några
sekunder var E. begravd i snön. Tre man började genast söka medan den fjärde
for till hotellet, efter hjälp. Efter någon timme påträffades E., vars ena fot utan
skida stack upp ur snön. Han var då redan död genom kvävning. I övrigt
företedde han endast ett mindre krossår vid ena tinningen.
E. har med största sannolikhet råkat skära loss en flaksnölavin. Lavinbanan
var omkr. 200 m lång med ett synnerligen djupt brottställe, och på de första 100
m hade lavinen gripit ned till bara marken. Lutningen var mycket brant.
Sluttningen var täckt av torr, vindpackad nysnö, som i lavinen bröts upp i block.
Tidigare hade rått stark kyla (ned till — 30°), klart väder och svag vind, olycksdagen
var klar med frisk till hård vind.
6. Snöflaklavin på Raudek (Jormlienfjallen) i början av april 1940.
Inte fullt en månad efter olyckan i Sälenfjällen var det nära, att i ett annat
lågfjällsområde en ny lavinolycka inträffat. Det var under en skidfärd företagen
av dr K.-G. S:t Clair Renard och dr Haraldson, varom den förre berättar i »Till
Fjälls», 1941, sid. 48:
»Under bestigning av Raudek, ett lågfjäll några hundra meter från den norska
gränsen vid Jormlien, passerade vi strax före toppen en ganska brant
fjällsluttning, och på dess högra flank syntes en präktig hängdriva. Vi diskuterade
möjligheten att ta oss upp eller ned här, och jag tog först ett foto av branten. Vi
bestämde att dr Haraldson skulle gå upp på den vänstra flanken och göra en löpa
ned, medan jag skulle stå på en liten kulle och fotografera. Méd en stor sväng åt
höger började han gå upp, och under tiden fann jag en lämplig position att
fotografera från. Avståndet mellan oss var ganska stort, och för att kunna regissera
löpan fick jag skrika ganska kraftigt. Och då, medan jag skrek, lossnade i ett nu
hela fjällväggen bakom honom, hängdrivans hela front skars av som av en vass
kniv och forsade ned i en kokande massa. Stora snöblock vräktes om varandra i
ett enda virrvarr. Det var så overkligt att jag stod alldeles handfallen med min
kamera. Tio meter bakom dr Haraldson gick lavinens ena flygel, sopande rakt över
hans spår, och nere i dalbottnen, just där han nyss börjat uppstigningen, låg
lavinens huvudmassa med ett djup av 4—5 meter. Man kan tänka sig resultatet
om jag i min regissörsiver skrikit några ögonblick tidigare!»
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
